Logik enligt Julia

Man skulle kunna tro att 3-årsfirande tog så hårt på oss att vi gått under jorden men så är inte fallet. Det har bara varit mycket sista veckan och min hjärna har knappt hunnit/fått tänka klart en endaste tanke. Det har städats och handlats och lagats mat inför kalas. Och det har kalasats med nära och kära och varit vardag och sen varit 3-årskontroll och Alvin har premiärat som gäst på barnkalas (ett riktigt där han var bjuden i egenskap av sig, inte för att han är son till födelsedagsbarnets kompis mamna), och han har haft barnkalas själv med en enda exklusiv gäst, det räckte alldeles utmärkt. Och Vilmer har fortsatt hosta och hosta och hosta. Men också med att inte amma på natten. Mellan 23 och 05 är baren stängd och det har gått smärtfritt. Han vaknar ju ibland ändå men ändå framsteg. Och så ska det väl bli vinter någongång så det har krattats också (men hur stora lövhögar jag än gör är gräsmattan lika dold av löv så det känns som ett evighetsarbete). Så ja, tiden rullar på och det är ju bra för november är i ärlighetens namn inte en speciellt charmig månad bortsett från jubileet av Alvins entré. Men andra ljuspunkter finns ju också så klart. Till exempel är det väldigt trevligt att vara ledig. Alldeles strax ska jag packa med mig lillfis för en fika i Blocksen. Så skönt att kunna tacka ja till en spontaninbjudan från gammal vän som är i närheten för att lämna in sin bil på service utan en massa planerande. Svårt att minnas hur det var att inte ha den här tiden. Ska försöka komma ihåg och uppskatta det dagar då jag är stressad eller tvärtom uttråkad.