Logik enligt Julia

Alvin hälsar på Uff (och låter hälsa att bebisen ligger och skriker där inne).

Åh dessa namnbryderier. Tjejnamn har ju varit klart sen tredje daten. Killnamn så mycket svårare! Jag har inte direkt någon känsla vad det är för filur där inne heller. Känner mig ju som en killmamma men det är ju enbart för jag inte provat något annat så det kommer bli en överraskning när filuren (som av Alvin fått arbetsnamnet Uff) tittar ut. Nu har jag i alla fall fastnat väldigt mycket för ett namn, hitintills har P ratat alla mina favoriter men inte detta. Därmed inte sagt att det är godkänt så nu pågår operation övertalning. Hoppas!

Oj, oj, vad tiden går. Redan i vecka 31 idag, 69 dagar till bf, 42 till 36+0 då Alvin gjorde entré. Tyckte inte det var så längesen jag firade julafton och 100 dagar kvar?

En alldeles färsk liten bild på 31:an:

Idag har jag min första dag som sjukskriven på riktigt. Förra veckan blev mest vab, i måndags gick hela dagen till läkarbesök och tisdag-onsdag har jag jobbat, men nu! Varit hemma och såsat, pysslat lite och legat en hel del i sängen. Måste få till heldagar som denna på mina 50% tror jag för att kroppen verkligen ska få den vila som behövs. För vilan är viktig, har massa sammandragningar och de gör ofta rätt ont. Igår kväll när jag somnat vaknade jag av att det gjorde ont. Fick lite panik och deja vu och var på allvar rädd för att resa mig för att gå och kissa för det påminde så mycket om när vattnet gick med Alvin. Det gjorde det inte denna gång och inte skulle det ha hindrats någon längre tid av att jag låg i sängen och knep men hjärnan är inte alltid så bra på logik.

För övrigt måste vi (återigen) ta tag i sömnen här hemma. Alvin har slutat sova helt i sin säng och jag är för stor, otymplig och lättväckt för att dela min säng med honom. Får nog bli ett helgprojekt tror jag. En tur till butik och låta honom välja nya lakan kanske för att locka tillbaks intresset till hans egen säng. Just nu är det som om den inte existerar längre.

Den lille där inne har bosatt sig helt och hållet på höger sida och ligger allt som oftast nästan som en badring runt och bak mot ryggen. Det är svårt att fånga på bild men jag har försökt. Första bilden ser man ju att magen är betydligt mer utfylld på höger sida och med en liten puckel i midjan (detta är inte under en sammandragning). På den andra ser man hur rak jag är i midjan på vänster sida och hur rund jag är på höger.

Sneda magen i vecka 29+2 i helgen:

Efter en nära döden upplevelse i helgen med sin kulmen natten till igår är jag nu åter på banan. Kraftig bihåleinflammation blev domen efter 1 h på vårdcentralen, 2 h i kö på akuten och sen filmning av bihålorna (med typ 30 cm lång kamera) på öron-näsa-halsakuten. Diverse piller, nässpray och en nässkölj rikare har gjort susen och skillnaden är enorm även om just nässköljandet är en historias för sig.

Jag får väl äta upp detta men smärtan i söndagsnatt är den värsta jag någonsin varit med om. Värre än att föda barn. Inte lika ansträngande men ondare. Och utan belöning. Skulle tippa att jag sov typ 2 h totalt uppdelat i 10-minutersintervaller. När jag vaknade i natt straxt innan 1 för att kissa var jag så lycklig att jag redan fått sova mer än natten innan och dessutom i streck och med nästan hela natten kvar framför mig. Det var helt klart värt allt hängande i väntrum för att få hjälp och jag som innan var rädd att de skulle tycka jag var mesig (mest P:s fel måste jag säga, han tyckte jag var bra vek) fick dessutom det bästa bemötande man kan tänka sig och lite upprättelse.

Så ett långt inlägg om mina bihålor, intressantare läsning har rimligen skådats men det var som sagt en nära döden upplevelse och sådan måste man ju så klart skriva om!

Lite rea-fynd, vet ni hur smått storlek 50 är? Och vet ni hur stort storlek 50 var på Alvin första månaden? Galet!

Jo just det, sen i fredags är jag sjukskriven 50 % pga onda sammandragningar. Denna vecka har min sjukskrivna tid dock endast gått till att vårda väldigt förkyld Alvin. Och inte försvann 50% av mina arbetsuppgifter bara för att läkaren sa att jag måste vila. Hoppas det löser sig snarast för hur ska jag klara av ett januaribokslut med lika mycket att göra som vanligt på halvtid när bokslut brukar innebära minst 125% i en vecka?

För övrigt så står det "hotande förtidsbörd" i sjukintyget. Läskigt ord som jag inte alls tog på allvar sist...

Hoppsan hoppsan. Gårdagens titt på barnvagn resulterade visst i ett köp. Och leverans redan igår. Och ja, jag är nog lite kär, trodde inte det var möjligt i en vagn men tydligen.

Jag hade några krav. En vagn till bebisen (den vi hade till Alvin brakade ju ihop i somras) som också funkar som syskonvagn. För det kommer garanterat behövas. Alvin åker mycket vagn (skönt då vet man var man har honom), sover alltid middag i vagn och jag kommer ju vara själv en del med båda då P jobbar. Dessutom väntar en sommar med förhoppningsvis en del utflykter och resor. Då blir det omöjligt med 2 vagnar i bilen även om vi rent praktiskt skulle kunna köra en vagn var.

Jag vill dock inte behöva gå med syskonvagn till vardags när Alvin är på dagis så jag har finkammat nätet och butiker på information om de som uppfyller detta. Alltså vagnar som kan förvandlas mellan att passa ett och två barn. Phil & Thed valdes bort först, känns inte som en första vagn utan mer som ett komplement. Ingen av platserna känns optimal och den lilla får sitta framåtvänd så fort liggdelen är urvuxen. Inte ok som standardvagn för mig. Sen fastnade jag för City select. Fick med mig P till butiken som ratade den totalt. För skranglig och han vill ha barnen bredvid varandra som i en klassisk vagn. Diskussionerna fortsatte, kände lite att det nog ändå mest var mitt val, jag som ska köra och avvaktade ett ok. Sen fick jag syn på Bugaboo Donkey och blev fast. Jag som (av ren fördom) hånat Bugaboo tidigare. Men jisses vilken smart vagn! Lika smal som vår gamla emmaljunga i monoläge och bara 11 cm bredare än City Selecten i duoläge (men hela 30 cm kortare!). Och väldigt snygg, och allmänt älskvärd. Var möjligen lite orolig för viktbegränsningen på 17 kg per sits men Alvin väger 13,5 nu och enligt en viktkurva jag hittade på nätet så borde det dröjda tills han är närmre 4 innan han passerar 17. Då tror jag att vagnen redan förlorat sitt syfte och att den är urvuxen på längden långt tidigare. Så vi slog till (efter att P helt plötsligt behövts talas ur sitt nyvunna intresse för City Selecten) och kom hem med en svart ögonsten för lika mycket pengar som nya bilen. Men vad tusan, vad jobbar och sliter man för om inte för att unna sig det man vill?

Monterad igår, stolt att det blev klart då jag fick göra allt själv eftersom P inte alls förstod brådskan med det.

Snart, snart ska jag lämna mitt årsbokslutside. Har varit instängd alldeles för länge nu. Längtar efter frihet (och julmust men den säsongen är tydligen över?!?).

Har förresten hänt två revolutionerande saker på sistone. Jag och P har kanske kommit överens om ett killnamn som vi båda i alla fall kan tänka oss. Det är stort det! Det andra som hänt är att jag tydligen lämnat alla mina tidigare ideal och helt bytt vagnspår. Det kan vara bra, det kan vara helt galet. En vagn som kostar lika mycket som vår nyinköpta extrabil...

Idag är det segt här hemma. Konstigt, måste vara något med just nyår för jag har ju inte druckit en droppe alkohol men känner mig ändå bakisseg. Har för mig att det var likadant för 2 år sedan när jag var ammande chaufför.

Hur som hade vi en trevlig kväll med P:s syster och familj och det är kul att Alvin börjar få allt mer utbyte av att hänga med sin 2,5-år äldre kusin. Lika långt som det kommer vara mellan Alvin och hans småsyskon. Till nästa kusin blir det dock kortare. De ska också bli en till, 3 månader efter oss. Ska bli kul! Och är kul med någon att prata gravidsnack med. Fast 3 månader är stor skillnad just nu och jag känner mig mest som en klagande gnällkärring när jag är uppenbart mer gravid än henne och inte kan göra massa saker på grund av sammandragningar och ryggont.

Och imorgon dags för jobb igen och inte vilka dagar som helst. Fattar inte hur jag ska orka med detta årsbokslut. Framför allt undrar jag hur det ska gå när jag inte ens kan sitta mer än en halvtimme utan grymma smärtor i ryggen. Ska jag ligga och jobba eller?

Hur som, 2013 ska bli ett spännande år! Tänk att vi ska bli en till. Nedräkning påbörjad nu när vi äntligen är på rätt sida årsskiftet.

Gårdagens jag: