Mitt inre
Efter en nära döden upplevelse i helgen med sin kulmen natten till igår är jag nu åter på banan. Kraftig bihåleinflammation blev domen efter 1 h på vårdcentralen, 2 h i kö på akuten och sen filmning av bihålorna (med typ 30 cm lång kamera) på öron-näsa-halsakuten. Diverse piller, nässpray och en nässkölj rikare har gjort susen och skillnaden är enorm även om just nässköljandet är en historias för sig.
Jag får väl äta upp detta men smärtan i söndagsnatt är den värsta jag någonsin varit med om. Värre än att föda barn. Inte lika ansträngande men ondare. Och utan belöning. Skulle tippa att jag sov typ 2 h totalt uppdelat i 10-minutersintervaller. När jag vaknade i natt straxt innan 1 för att kissa var jag så lycklig att jag redan fått sova mer än natten innan och dessutom i streck och med nästan hela natten kvar framför mig. Det var helt klart värt allt hängande i väntrum för att få hjälp och jag som innan var rädd att de skulle tycka jag var mesig (mest P:s fel måste jag säga, han tyckte jag var bra vek) fick dessutom det bästa bemötande man kan tänka sig och lite upprättelse.
Så ett långt inlägg om mina bihålor, intressantare läsning har rimligen skådats men det var som sagt en nära döden upplevelse och sådan måste man ju så klart skriva om!
