Logik enligt Julia

Hur som, Alvin är alltså 3 och 1/4 år (och lite till) och han har blivit så stor, så plötsligt. På riktigt stor, både i utseendet och beteendet. Vi har mätt och vägt hemma, fortfarande 16 kg men han har travat över meterstecket med 1 centimeters marginal. Han pratar KONSTANT och frågar och frågar och frågar. Och nöjer sig inte med ett jag vet inte eller en motfråga. Och han har sån koll och världens minne. Fast ibland är inte kollen så stor som man kan luras att tro. Han har svårt för tid, allt passerat är igår, allt i framtiden imorgon. Han drar egna slutsatser, skämtar och leker fantasilekar och rollekar och härmar gärna både Emil och Pippi. Han kan leka själv riktigt bra, framför allt med pippifigurerna och bilar och han tycker om att hjälpa till med tvätt och mat och att pyssla. Men tröttnar ibland väldigt snabbt. Han hoppar på ett ben, säger sig göra kullerbyttor (men nej, har inte sett någon riktig), älskade att åka stjärtlapp, åkte runt med längdskidorna som om han aldrig gjort annat och är väldigt motorisk.

Han tar hand om sin lillebror, vill krama och leka men slår ofta bakut när det inte blir exakt som han tänkt sig så Vilmer får sig en del smällar. Överlag så exploderar humöret väldigt plötsligt när något går emot honom, speciellt om han är trött eller hungrig men tycker vi hittat vägar förbi de värsta utbrotten. Oftast. Skrik och tårar blandas med fina kärleksförklaringar. Det är mycket "jag saknar" och "jag älskar". Han funderar en del kring spöken, döden, farliga djur och monster speciellt kring nattning. Nattning som sker av pappa, lyssnande på Mamma Mu-ljudbok och tar betydligt längre tid än i höstas men bättre än när vi var uppe i timmeslånga nattningar kring jul. Vaknar en del på natten så pappa är tråkigt nog fast i soffan men det blir fler och fler hela nätter.

Avslutar min lilla sammanfattning med en av alla kloka dialoger vi haft. På väg till morbror 1 i söndags så frågar han (igen) om även moster J kommer att vara där.

Jag: Nej, hon jobbar, precis som pappa.

Alvin: Jag som trodde att det bara var killar som jobbade och tjejer som var hemma (vi har tydligen inte jobbat så bra med genusfrågan hemma)

Jag: Så kan det vara, imorgon till exempel så jobbar A och J är ledig

Alvin: Aha, hjälps de åt lite med jobbet?

Vad Vilmer drabbats av är lite oklart. Som en bakochframvänd förkylning. Började redan veckan innan med hosta som tilltog, sen fick han plötsligt feber natten mot onsdag, denna blev värre, på onsdagskvällen hade han 40,3 och var riktigt hängig. På torsdagen började han tappa aptiten, på fredagen blev han snorig och idag har han ätit aningens bättre och har nog bara möjligen haft marginellt med feber men har å andra sidan sovit merän dubbelt så mycket som normalt. Och ett tag skrek han och grinade illa med jämna mellanrum och verkade ha ont i munnen. Tänder som kämpar sig igenom tandköttet alldeles för segt kanske...

Alvin har passande nog varit utlånad till farmorn och farfarn i två nätter och kom hem idag men undrade själv varför, han hade nog gärna stannat hos dem. Men bröderna var väldigt glada att se varandra, det verkade vara ömsesidigt och Alvin lockade fram det piggaste ur Vilmer på väldigt länge.

Jag har nu sparat veckans bästa till sist: Vilmer tog igår, feber till trots, sitt första steg och jag blev så klart en väldigt stolt mor. Han har idag gjort om bedriften en gång. Jag skulle dock gärna se att han visade sina färdigheter för någon mer än mig för det verkar knappt som om hans far tror mig. Jag tjatade ju förra veckan om att det vore coolt om han gått i söndags och varit exakt lika gammal som Alvin var. Så blev det ju inte men han körde i alla fall samma stil, promenerade ut ur feberdimmorna. Precis som Alvin gjorde efter flera dagars feber. De kanske är så de lär sig gå mina söner? Andra får feber vid tandsprickning, mina innan första steget...

Det känns i alla fall väldigt bra att ha flera månader kvar hemma med min stora lilla grabb innan det är dags för jobb igen. Mer än ett halvår med nya färdigheter och massa mer spring i benen. Vilken lycka!

-Mamma, snart ska du bli farmor.

Ajdå, tiden går verkligen snabbt. Borde tydligen haft blommor&bin-snacket för längesen.

Å andra sidan upprepade han inte senaste veckans (?) vana att sova bra mellan midnatt och (den okristligt tidiga) morgonen kring 5:30. Tror jag fick vagga och lugna 3 gånger (han var liksom orolig och jag undrar jag om det inte faktiskt är en tand som stör nu) och sen var det piggelin 05:20. MEN uppenbart kan han alltså sova både på kvällar och nätter så det finns ju lite hopp att han någon gång bjuder på både och samma natt.