Alvin 3,25 år
Har haft fullt upp här med att torka näsor, underhålla barn och bära på gnällig bebis. Och vakta klätterapa och leka Emil. Men nu är det kanske lite ordning på torpet igen. Hur som helst måste jag faktiskt ta mig tid att skriva lite om vår 3,25-åring. Alldeles försenat men imorgon eller på lördag (det finns ju inget 30:e denna månad så när ska vi fira då?) är det en 11-månaderssammanfattning som väntar så lite brått att få till detta innan. För att upprätthålla den nyfunna ordningen på torpet inte minst.
I tisdags tog vi en promenad till Coop för att handla och bryta tristessen och Alvin ville väldigt gärna leka födelsedag. Han ville ha grön tårta så efter handlingen fikade vi och delade på en prinsessbakelse och därmed var kalaset (och hans dag) fulländad. Det är sannerligen de små sakerna som har betydelse.
Hur som, Alvin är alltså 3 och 1/4 år (och lite till) och han har blivit så stor, så plötsligt. På riktigt stor, både i utseendet och beteendet. Vi har mätt och vägt hemma, fortfarande 16 kg men han har travat över meterstecket med 1 centimeters marginal. Han pratar KONSTANT och frågar och frågar och frågar. Och nöjer sig inte med ett jag vet inte eller en motfråga. Och han har sån koll och världens minne. Fast ibland är inte kollen så stor som man kan luras att tro. Han har svårt för tid, allt passerat är igår, allt i framtiden imorgon. Han drar egna slutsatser, skämtar och leker fantasilekar och rollekar och härmar gärna både Emil och Pippi. Han kan leka själv riktigt bra, framför allt med pippifigurerna och bilar och han tycker om att hjälpa till med tvätt och mat och att pyssla. Men tröttnar ibland väldigt snabbt. Han hoppar på ett ben, säger sig göra kullerbyttor (men nej, har inte sett någon riktig), älskade att åka stjärtlapp, åkte runt med längdskidorna som om han aldrig gjort annat och är väldigt motorisk.
Han tar hand om sin lillebror, vill krama och leka men slår ofta bakut när det inte blir exakt som han tänkt sig så Vilmer får sig en del smällar. Överlag så exploderar humöret väldigt plötsligt när något går emot honom, speciellt om han är trött eller hungrig men tycker vi hittat vägar förbi de värsta utbrotten. Oftast. Skrik och tårar blandas med fina kärleksförklaringar. Det är mycket "jag saknar" och "jag älskar". Han funderar en del kring spöken, döden, farliga djur och monster speciellt kring nattning. Nattning som sker av pappa, lyssnande på Mamma Mu-ljudbok och tar betydligt längre tid än i höstas men bättre än när vi var uppe i timmeslånga nattningar kring jul. Vaknar en del på natten så pappa är tråkigt nog fast i soffan men det blir fler och fler hela nätter.
Avslutar min lilla sammanfattning med en av alla kloka dialoger vi haft. På väg till morbror 1 i söndags så frågar han (igen) om även moster J kommer att vara där.
Jag: Nej, hon jobbar, precis som pappa.
Alvin: Jag som trodde att det bara var killar som jobbade och tjejer som var hemma (vi har tydligen inte jobbat så bra med genusfrågan hemma)
Jag: Så kan det vara, imorgon till exempel så jobbar A och J är ledig
Alvin: Aha, hjälps de åt lite med jobbet?
I tisdags tog vi en promenad till Coop för att handla och bryta tristessen och Alvin ville väldigt gärna leka födelsedag. Han ville ha grön tårta så efter handlingen fikade vi och delade på en prinsessbakelse och därmed var kalaset (och hans dag) fulländad. Det är sannerligen de små sakerna som har betydelse.
Publicerat: 2014-02-27 @ 19:52:50
0 kommentarer
