Ett steg i taget
Oj vilken vecka det blev. Har lekt ordentlig och jobbat hela veckan. Bara ett gästspel i en vecka, på riktigt är det inte dags förens efter sommaren. Oturligt nog tajmade Vilmer in en vecka med ganska besvärande feber så pappan fick inte den enklaste av föräldraledigheter och för egen del bjöd inte nätterna på bästa tänkbara uppladdning. Men på det stora hela var det ändå en ok vecka. Att jobba var ovant men blev läskigt snabbt en vana. Att vara ifrån Vilmer var tråkigt men jag uppskattade luncher i lugn och ro, att gå på toa med dörren stängd (tänk vad de skulle skrattat åt mig på jobbet annars) och att vara i alla fall försök till smart för ett tag. Och jobbet gick bra bortsett från att min dator inte alls var van vid att jobba och inte direkt kom in i matchen på hela veckan.
Vad Vilmer drabbats av är lite oklart. Som en bakochframvänd förkylning. Började redan veckan innan med hosta som tilltog, sen fick han plötsligt feber natten mot onsdag, denna blev värre, på onsdagskvällen hade han 40,3 och var riktigt hängig. På torsdagen började han tappa aptiten, på fredagen blev han snorig och idag har han ätit aningens bättre och har nog bara möjligen haft marginellt med feber men har å andra sidan sovit merän dubbelt så mycket som normalt. Och ett tag skrek han och grinade illa med jämna mellanrum och verkade ha ont i munnen. Tänder som kämpar sig igenom tandköttet alldeles för segt kanske...
Alvin har passande nog varit utlånad till farmorn och farfarn i två nätter och kom hem idag men undrade själv varför, han hade nog gärna stannat hos dem. Men bröderna var väldigt glada att se varandra, det verkade vara ömsesidigt och Alvin lockade fram det piggaste ur Vilmer på väldigt länge.
Jag har nu sparat veckans bästa till sist: Vilmer tog igår, feber till trots, sitt första steg och jag blev så klart en väldigt stolt mor. Han har idag gjort om bedriften en gång. Jag skulle dock gärna se att han visade sina färdigheter för någon mer än mig för det verkar knappt som om hans far tror mig. Jag tjatade ju förra veckan om att det vore coolt om han gått i söndags och varit exakt lika gammal som Alvin var. Så blev det ju inte men han körde i alla fall samma stil, promenerade ut ur feberdimmorna. Precis som Alvin gjorde efter flera dagars feber. De kanske är så de lär sig gå mina söner? Andra får feber vid tandsprickning, mina innan första steget...
Det känns i alla fall väldigt bra att ha flera månader kvar hemma med min stora lilla grabb innan det är dags för jobb igen. Mer än ett halvår med nya färdigheter och massa mer spring i benen. Vilken lycka!
Publicerat: 2014-02-15 @ 23:02:11
0 kommentarer
