Bebisen blev pojke och krävde ny design av mamman
Aha lite ny design. Alvin är ju faktiskt ingen bebis längre så då ska det väl inte se ut som om det är en bebismammas blogg detta. Fast min profilbild lyckas jag inte ändra så på ett litet hörn får han fortsätta vara lillepluttbebis ett tag till. Inte mig emot. Det är ju mysigt att minnas den tiden med även om det just nu är 100 gånger mer spännande att vara mamma. Mamma till en liten kille som snackar en massa, det mesta väldigt obegripligt men ändå. Han vill verkligen kommunicera och det bara bubblar ur munnen på honom. Allra bäst är han på att härma läten. Han kan minsann hoa som en uggla, gnägga som en häst, brumma som en bil, tuta som en ambulans, tuffa som ett tåg, susa (?) som ett flygplan och ticka som en klocka. Ibland kommer det även en del någorlunda typ förståeliga ord som äta, titta, ute, tyst (till hunden), försiktigt och pappa. Allra frekventast är dock mamma (till alla vuxna, känner mig väldigt exklusiv) och där.
I övrigt innebär denna tid också väldigt mycket hjärtat i halsgropen för mig. Han klättrar på ALLT. Upp på köksbordet och svingar sig i lampan, upp på toan, sätter på vattnet och plaskar, meck, meck med toaborsten, en löptur till soffbordet och så upp på det. Surfa lite, hoppa över till soffan, stå på ryggstödet och titta ut genom fönstret, fram till hundens sovplats, klappa lite, dra lite i örat, vidare till köksskåpen, ut med allt på golvet, bär iväg hälften till oförklarliga platser i huset, hämtar en bok, läser lite, ställer sig nedanför cd-spelaren i sitt rum och vickar på huvudet och gnyr (det betyder så klart sätt på min skiva!), sen vidare till köket, upp på köksbordet (igen!), sätter själv på radion, diggar lite, ner igen, drar med sig radion ner, tillbaka till badrummet (missat att låsa utifrån tydligen), in i duschen, plaskar lite med det vatten som ligger kvar sen pappas morgondusch och sen ner i baljan och gunga den fram och tillbaka över kanten till duschen. Och ja, så håller vi på. Varannan dag vilar jag upp mig på jobbet. Varannan dag är ett träningspass utan dess like. Och jag njuter till fullo!
