Logik enligt Julia

Ibland är jag allt bra förvirrad. Det största i Alvins liv förra veckan var ju så klart att den allra första tanden tittade upp men det glömde jag ju skriva. Vass som tusan och än så länge väldigt liten men efter första natten på sjön så var den där när jag stoppade in mina fingrar i munnen för att plocka ut ett tallbarr som han försökte äta på.

Första tanden. Det känns stort det och väldigt konkret liksom. Ännu har vi inte lyckats fånga den på bild, knappt sett den överhuvudtaget faktiskt eftersom tungan ska ligga över hela tiden men på höger sida nere är den definitivt där och på något underligt vis tycker jag att den är väldigt söt. En tand kan tydligen vara det bara den sitter i rätt mun.