Vi åkte med en bebis och kom hem med ett barn
Ja, lite så känns det faktiskt.
Alvin har ätit massa riktig mat. Utrymmet att krypa på en båt är begränsat, desto mer ståträning har det blivit. Och höjden på motorn som också fungerar som bord är perfekt att stå emot och bänkarna man sitter på i sittbrunnen är perfekta att vandra till från bordet. Och att stå och titta ut på vattnet är paralyserande och ja, det var helt enkelt kul på båten. Men ännu skönare är det faktiskt att komma hem. Synd bara att vi kom hem med ett helt lass med smutstvätt som hållt mig sysselsatt hela dagen idag och synd att mina axlar är helt paj av att bära på och mata och sitta med Alvin i alla möjliga konstiga vinklar i en konstigt formad sittbrunn.
Jag tyckte att Alvin rörde sig och krävde ganska mycket passning tidigare. Hahahaha. Jag skulle bara vetat vad som väntade. Nu är han ÖVERALLT. Han kryper snabbare än jag går (typ i alla fall). Kan klättrar på ALLT. Han reser sig mot ALLT. Och han försöker förflytta sig ståendes mellan möbler eller annat han kan tänkas luta sig mot till exempel blöjhinken, mina byxben, väggen (!!!!) och hunden. Och han kan inte nöja sig så. Att klättra räcker inte. Samtidigt ska han plocka med leksaker på golvet, luta sig efter hunden, sträcka sig efter fjärrkontrollen på soffbordet och så lite hoppandes på det. Och inte är han särskilt stabil ännu så man måste liksom passa hela tiden och vara beredd att fånga för ganska ofta glömmer han bort den där lilla detaljen att stå och då dunsar han ganska hårt i backen. Oftast och förhoppningsvis landar han på blöjans vaddering men då och då slår han i något och då blir det lite (eller mycket tårar). Ja, så kom han alltså tillbaka från semester vår vilda filur. Visste ni föresten att man kan stå upp i en sittvagn?
Vi var ute med båten måndag till tisdag tillsammans med älsklingens föräldrar. På onsdagen var vi på en dagstur med Alvins kusin och hans föräldrar. De stannade sen kvar hos oss i vår lilla stuga en natt och onsdagen bjöd på mysig grillkväll. På torsdagen vaknade vi upp till grått och trist spöregn och vi valde att stanna i land. dagen spenderades i vår lilla stuga, vår lilla familj och där visade Alvin prov på sina rörelsefärdigheter genom att rulla/krypa ner från sängen. Hans resebarnsäng stod mot vår säng så han borde inte kunnat lämna vår säng som han sov tupplur i men när vi kom in för att titta till honom var han försvunnen. Hörde ett beskedligt litet gnyende efter ett tag och upptänkte honom då sittandes under sängen! Som sagt går han inte att lämna själv någonstans längre. Förr eller senare kommer han väl lyckas ta sig ur spjälsängen också. På fredagen var det fint väder igen och vi gav oss ut alldeles på egen hand. Lite spännande att lägga till utan någon som kunde göra Alvin sällskap men trots en del tårar från akterruffen som vi var tvungna att stänga in honom i så gick det över förväntan. Till middagen slöt min bror med sambo upp i deras båt och så hade vi en trevlig kväll i underbar kvällssol. Framåt natten började det blixtra riktigt läskigt men det måste varit en bra bit bort för någon åska hörde vi aldrig. Min bror seglade iväg vid lunch på lördagen men vi stannade kvar en natt till på samma plats. Vaknade av kulingvindar på söndagen och fick ge oss iväg väldigt hastigt. Lite väl gungigt var det på vägen hem men vi körde på och var mycket stolta över vår smidiga avfärd i blåsten. Väl hemma var det en utmaning att lägga till även vid bryggan, det blåste ju helt galet mycket men jag sitter ju här hemma och skriver så uppenbarligen lyckades även det. Väl hemma har vi som sagt mest fokuserat på att tvätta och komma i ordning samt tittat på och läst jobbiga nyheter samtidigt som vi vaktat och vakat över vår lilla vilding.
Ja, det var vår vecka det. Nu väntar en vecka hemma i någorlunda lugn och ro. Nästa vecka beger vi oss av igen. Denna gång med bil. Synd bara att min älskling bilhandlaren sålt vår bil och ännu inte hunnit hitta en ny. Det kan bli en spännande roadtrip det. Cykel kanske?
