Hemmafamiljen
Nu är det klart. Ett tag framöver kommer Älsklingen att vara hemma med oss på dagarna. Han har sagt upp sig och i väntan på nytt så blir vi en riktig liten hemmafamilj. Fast idag har vi inte sett så mycket av honom. Intervju mitt på dagen och nu är han och hämtar ved hos sina föräldrar. Så bortsett från att jag fick sällskap vid lunchen så tycker jag inte att det märkts så mycket ännu. Men tror att det lugnar ner sig för honom inom de närmsta dagarna. Sen får vi se hur länge det varar.
Hoppades ju lite på att Alvin lagt sig till med nya sovrutiner och det verkar han ha gjort. Dock inte riktigt så som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt att han skulle börja sova längre i streck utan mat på natten. Det gör han. Lite längre i alla fall. Inga 5 timmar som rekordnatten men ändå runt 4 och det är ett stort steg framåt det. Men sen tycker han liksom att han sovit klart. Det tycker inte jag. Har dock lyckats få honom att somna om men numera är det morgon och dags att gå upp och leka vid 9 senast. Nu tycker kanske de flesta att det ju inte är så farligt tidigt men dels beror det ju lite på när man gick och la sig (aldrig före midnatt) och dels på hur mycket man varit vaken under natten. Tidigare har vi ju skramlat ihop typ 9 timmar sömn (vilket jag verkligen behöver) genom att ligga kvar i sängen till elvatiden. Nu vaknar han alltså kring klockan 9 och då är han verkligen klarvaken. Man kan dock inte annat än bli charmad just då, hur trött man än är. Världens asgarv och klarblåa ögon som tittar på piggt på en. Smälter!
Måste bara passa på att uppdatera lite om torsken/svampen också nu när han ligger lugnt och leker för sig själv (så att jag slipper skriva med en hand!). Bikarbonatlösningen verkar ha gjort susen i Alvins mun. Ska fortsätta lite till bara för att verkligen vara säker på att den är utrotad men det går helt klart framåt. Sen har vi det där med mina bröst. Först hade jag ju blödande sår på vänster (det som fick mig att kontakta amningsmottagningen). Kunde omöjligt amma utan pumpade i två dagar. Efter det gör det inte ont längre. Fösta klunkarna han tar ilar till lite men sen får han bra tag och jag är nöjd. Och salvan verkar gjort sitt jobb och huden känns inte fnasig eller så. Det är vänster det. Varannan gång är det ju dock dags för höger. Jag har en spricka precis på vårtan. Den blöder, den ilar, sen svider, den är helt enkelt väldigt oskön. Tror inte så mycket att jag har svamp kvar utan det är att såret inte får läka och det gör så jävla ont att amma att jag fasar när det är dags för det bröstet. Så nu gör jag som jag gjorde med det andra tidigare och pumpar tills såret är läkt. Efter det hoppas jag att allt ska vara frid och fröjd. Skulle verkligen vilja slippa återbesök på amningsmottagningen. Ogillar starkt deras sätt att dra i ens bröst och trycka Alvin mot mig. Jag tror inte han gör så mycket fel utan det onda kommer sig av svampen. Sår skapar onda cirklar. Så håll tummarna för att pumpningen ger snabbt resultat och jag kan ringa och avboka onsdagens tid. Snälla!!!!!
Nej, nu är det dags att ta hand om filuren. Han verkar hungrig och äter desperat på sina händer så det är väl bäst jag rycker in.
