Logik enligt Julia

I natt var tyvärr inte den bästa av nätter men känner mig ändå ok idag. Lyckades nog totalt sova typ 8 h (på 11 h i sängen) men detta uppdelat i som mest 2 timmars pass och det sliter att aldrig få sova en längre sammanhållande period. Dessutom var 2 h med Alvin liggandes på min mage för att han skulle sova överhuvudtaget och då blir min sömn lite lidande. De sista 1,5 timmarna sov han på min arm, inte heller optimalt. Har ganska ont i nacken, axlarna och ryggen idag. Tror att gnyendet i natt berodde på hög aktivitet i Alvins mage samt på att han är ganska täppt i näsan. Älsklingen smög i alla fall upp så tyst imorse att jag inte ens märkte det (tror aldrig det har hänt förut) och därför var jag helt förvirrad när jag vaknade och han var borta. Men det var ju skönt så klart att inte bli väckt när Alvin för en gångs skull sov lite. Fast nu saknar jag ju god-morgonpussen förstås, får ta igen det ikväll. Natten bjöd dock även på ett stort framsteg. Tack vare att amningsnappen snart är helt bortvänjd (behövs ibland när bröstet är för stort och Alvin för panikhungrig eller för att skydda mina köttiga sår på vänster tutte) så funkar det nu utmärkt att amma liggandes. Fick aldrig till det med nappen och det är helt klart en fördel att inte behöva resa sig och tända lampan när det är matdags.

Alvin har för ungefär en timme sen fått ut det han kämpade med i natt (tänk att han ligger och trycker i typ 12 h stackarn) och nu kan jag tycka att han borde vara trött för han sov säkerligen ännu mindre än mig i natt och vid 3 är det matdags för att vi ska komma iväg ordentligt till BVC. Skulle vara önskvärt att han sov fram tills dess men han verkar inte riktigt lika inne på den linjen.

Galet hur detta har blivit en blogg som på slaviskt vis berättar om Alvins (och till viss del även mina) sov-, mat- och bajsframsteg. Haha, man blir allt bra knäpp som förälder.

Jo, det gick bra att jobba. Alvin låg mest och sov som han mest gör på eftermiddagarna och nu ligger han nöjt och leker i sitt babygym. Hela kvällen har han varit lite grinig, eller nästan som arg. Fast på ett sött vis. Han vill liksom använda sina muskler och blir lite frustrerad när hans föräldrar inte förstår detta och låter honom ligga eller sitta stilla. Knäppa föräldrar som inte förstår att en bebis vill sitta upp ordentligt så man ser allt, stå upp i mammas eller pappas knä eller varför inte slå lite vilt med händerna i luften. Med tanke på dessa mönster borde ju babygymet just nu vara perfekt och så verkar det alltså vara. Så kul att se att han är mer med och verkligen har en vilja att använda sin kropp. Och nu pratar han lite också. Inte så lätt att förstå honom men han låter nöjd. Imorgon måste jag verkligen fota honom när han leker. Så söt. Men det måste alltså bli imorgon för kameran gillar ju som jag tidigare skrivit inte lampan och utan lampan blir det mörkt. Dessutom ligger kameran just nu på laddning.

Imorgon är det dags för BVC-besök igen. Har inte varit där sen dagen innan julafton. Då vägde Alvin exakt 4000 g och var 54 cm lång. Känns som han har vuxit något ofantligt på längden nu men vi får väl se. Jag gissar på 58 cm och 4590 g, P gissar på 60 cm och 4750 g. Låter ju helt orimligt båda våra gissningar men förra gången hade han gått upp 480 g på två veckor och nu har det alltså nästan gått 3 sen sist. Hoppas ju så klart att han växer ordentligt men samtidigt blir jag lite vemodig. Han får ju inte bli stor för snabbt, det är ju läskigt ju.


Alldeles färsk för drygt 8 veckor sedan.

Det är inte det enklaste att fånga Alvin leendes på bild men ibland så lyckas även jag.

Alvins hår blir lätt lite elektriskt av tyget i babysittern. Kolla in hans kalufs!

...så här kommer beviset. Ganska tuff i munkjacka är han också.

Smart, supersmart att ge sig ut i detta oväder med bilen. Men vi kom både fram och tillbaka och vagnen blev inköpt. Ska egentligen bara använda chassit till en början och sätta bilstolen på för kortare shoppingturer, sen när Alvin vuxit ur den kan man använda själva vagnen och den går att ha åt båda hållen precis som jag ville ha det. Får se om den blir lika användbar som jag fått för mig.

För övrigt har Alvin varit lite gnällig idag vilket troligen berott på någon mindre form av förstoppning. Mer än 2 dygn hade gått sen sist när han äntligen fick lite betalt för sitt stånkande och sen en timme senare var det dags igen. Kan tro han kommer vara ganska hungrig nu under kvällen för att att fylla upp men lättare att åtgärda det problemet än det andra. Nu sitter i alla fall han och pappsen och myser framför brasan.

Babysittern är möjligen guds gåva till bebisar och småbarnsföräldrar. Alvin älskar att sitta och gunga i den och leka med djuren på bågen (ja, jag ska visa med ett foto snarast) och så sover han sött i den eller sitter bara tyst vaken, förundrad och njuter av att komma upp en bit och se lite av världen. Och föräldrarna älskar att få äta middag tillsammans med båda händerna tillgängliga.

Ska visa en bild när han leker i den snarast men tills dess:


Lätt att slumra till av allt gungande och lekande...

När Alvin var väldigt ny och vi låg på BB vad han lite för trött för att orka äta. Både att han var så tidig och liten och den kraftiga gulsoten gjorde att han till en början fick koppmatas. Personalen på BB hjälpte till för att vi skulle få igång amningen när han var ett par dagar gammal och det gjordes till slut med hjälp av amningsnapp så att han inte skulle behöva kämpa så med att få tag.

I början när vi till slut kom hem var det sådant fokus på hans vikt och angeläget att han gick upp i vikt så jag ville inte rubba hans bra matmönster genom att ta bort den och försöka amma utan.

Nu tycker jag dock att det är dags och jag har påbörjat projektet avvänjning. Mina bröstvårtor håller på att dö, brinna upp och explodera känns det som. Amningsnappen har ju även haft fördelen att den skyddar rätt bra. Antar att jag nu upplever det många nyblivna mammor upplever första amningsdagarna.

Anledningen till att jag inte vill använda nappen även om det är behagligare för mig är 3:
Krångligt - Det är krångligt att alltid behöva ha den med sig och att behöva joxa med den på nätterna, dessutom ska den ju för att fästa som bäst vara fuktig vilket betyder att närhet till vatten är att föredra.
Ohygieniskt - Nappen i sig är nog inte ohygienskt med men känner att det är svårt att hålla dem rena hela tiden, fastnar ludd på dem när man lägger ner dem en sekund vid förberedelsen, man måste förvara dem smart och Alvin puttar ofta till den när den sitter på bröstet så att den ramlar ner och blir smutsig och han blir mer och mer frusterad ju längre tid det tar innan den är avsköljd igen.
Integritet - Om man ammar som vanligt så knäpper man upp, lägger barnet till bröstet som då på en gång skyler det och likadant när man slutar. Med amningsnappen måste man blotta sig ett tag innan man kan lägga barnet mot bröstet eftersom nappen måste på plats och samma sak efteråt då man måste ta hand om nappen innan man kan klä på sig igen. Vid amning inför någon annan än mig själv och P känns detta som en ganska lång stund att sitta med tutten i vädret och det dessutom med en stor plastgrej utstickandes från vårtan.

Så nu kör jag med nappen i början av amningen så han hinner stilla den värsta hungern och så att bröstvårtan får lite form och bröstet hinner mjkna något. Sen tar jag bort nappen och han klarar galant att suga utan. Några gånger igår kväll lyckades vi helt utan nappen. Men som sagt, nu har jag tagit stryk av detta så får nog ta det lite lugnt med övningen idag.

Succé vore väl kanske en överdrift att kalla det med Alvin gillade att ligga och sparka i gymet ett tag (och lyckades 5 gånger ta av sig strumpan i bara farten). Dock gillar inte vår kamera vår taklampa som skickar ut skumma skuggor och utan lampa blir det ju väldigt mörkt framåt kvällskvisten så fotografera det hela får jag göra dagtid.

Lyckades packa in oss i bilen och få ut bilen från tomten och ta oss till babyland för inköp av babygym och så blev det en amningströja till mig också. Kunde inte låta bli när det var halva priset. Gymet tänkte jag att Alvin kan få inviga så snart älsklingen kommit hem från jobbet. Ska dokumentera det hela så får ni både se hur fint gymet är samt om det kan tänkas bli succé hos Alvin.

Tittade även på vagnar när jag ändå var där. Vi har en Emmaljunga Citycross som funkar utmärkt (bara det är någorlunda plogat) men oftast om jag ska handla något måste jag ta bilen och att bära Alvin i bilstolen är för tungt. Man kan köpa till en adapter så passar bilstolen på vagnen men känns omständigt att plocka isär vagnen för det. Då kan jag nog lika gärna lägga över honom direkt i vagnen. Det stora problemet, eller problem och problem, det som känns besvärligt och omständigt är dock att få ut vagnen från huset till bilen (låter fjantigt men mängden snö är enorm), fälla ihop den (jag har försökt hemma men aldrig lyckats) och få in den i bilen och sen ut ur bil, fälla upp och i med Alvin eller adapter och bilstol. Funderar därför på att investera i en Britax-vagn som man enkelt kan fästa på bilstolen i och ihopfälld tog den nästan ingen plats alls och då kan den ju ligga i bilen och alltid vara redo. Nackdelen är dock att bilstolen ska han enligt hon i affären kunna ha till cirka 8 månader. Eftersom han snarare är liten som en 2 veckors än en 7 veckors så antar jag att det kanske kan bli 9 månader till och med. Efter det funkar vagnen som sittvagn vilket han ju är redo för då men den är bara framåtvämd och jag är lite emot att ha små barn framåtvända och inte mot den som kör. Men hur länge är det bäst att de åker så att de ser mamma/pappa? Vagnen kostar 2000 kr och känns som ett bra komplement då den ju är smidigare att köra än Citycrossen och borde vara perfekt för mina små shoppingturer (vet att han inte får sitta för länge i bilstolen men så länge brukar jag faktiskt inte shoppa) och om den sen kan funka som sittvagn så känns det inte så dyrt. Någon som har erfarenhet?

En han helt fantastisk natt har vi haft. Igår kväll var fyllt av gnäll på grund av magknip och sen på grund av hunger (men det fattade korkade morsan inte då). Bestämde mig någon gång på morgonen igår för att natten skulle bli ett experiment för att få Alvin att åtminstone en liten del av natten sova i sin egen säng. Tror att vi väcker varandra väldigt mycket och lite mer sömn vore helt klart önskvärt åtminstone från min sida. Så straxt innan 1 (jag vet, vår dygnsrytm är galen) så tog jag upp den skrikande Alvin till övervåningen, gav honom flaska med ersättning 125 ml (resterande matningar på dygnet ammas han) och han tog nästan allt (därav faktum att skriket kom utav hunger trots att han ganska nyligen ammats). La honom i korgen som är hans (ditintills i princip oanvända) säng. P gav honom det sista i flaskan när han låg i korgen, ögonen var stora och vakna men han var helt lugn (hade preparerat sängen med ett av mig nyligen använt amningslinne så att det skulle lukta lite tryggt) och vi släckte lampan. Han småflaxade lite ett tag men somnade sen lugnt vid halv 2 och vaknade inte förens halv 6. Vilket rekord! Och så bra jag sov. Ammade och fick honom sen att somna om i korgen vid 6. Sen sov han i cirka 2 h till, ammandes och sen i ytterligare 2,5 h innan vi gick upp. Sista passet var dock på mig. Kände som glädje när jag gick ner för trappen imorse och insåg att jag faktiskt känner mig utsövd! En gång är ju ingen gång men tänk om detta skulle kunna vara starten på en trend....

Åhhh vilken risig natt. Trodde vi hade fått in någon form av rutin men det var visst för tidigt att ropa hej.

Gick och la oss vid 12, körde en sista amning i sängen, Alvin åt glupskt. La ner honom men efter typ 5 minuter vaknade han och visade att han ville ha mer. Gav honom andra bröstet (tror jag begick ett misstag här, skulle fixat ersättnig så att vi kunde veta att han verkligen blev mätt då). Sen somnade han i alla fall sött, jag gick ner och kissade och sen släckte vi lampan vid 1. Kvart i 3 vaknade han igen. Lyckades på något sätt få honom lugn med nappen (var rätt trött så det är lite suddigt) men kvart över 3 vaknade han igen. Då var det bara mat som gällde. Han åt i typ 30 minuter, lämnade honom lugn och nästan sovande och gick själv ner och kissade (igen - amningen gör mig så törstig att jag flänger och kissar nästan lika mycket som när jag var gravid). När jag kom upp låg han och lät lite, lyckades få honom att somna med napp och lite gungande. Klockan typ 4 när han blev lugn. Vaknade igen halv 5, stånk och stön och han kämpade uppenbarligen med magen. Lät som det släppte och att allt kommit ut. skyndade mig ner för blöjbyte (lärt mig att han numera ofta bajsar så mycket att det lätt blir läckage om det får ligga). Blöjan dock tom. Upp igen. Ingen ro i hans lilla kropp. La honom på mig, ingen skillnad. Omöjligt att sova med dessa fäktningar med armar och ben. La honom själv, han fortsätter kämpa. Sen gråta. Upp och vagga. Han börjar picka efter mat (sötaste som en liten fågelunge). Lika bra att ge honom trots att det bara gått 1½ h sen sist. Lite lugn efter detta men snart börjar han kämpa med magen igen. Och sen hicka. Försöker söva på mitt bröst. Funkar inte. Han får ligga själv, försöker vagga med handen, fixa med nappen. Ingen sömn. Kollade på klockan sista gången straxt efter 6. Vaknar sen igen när P går. Vill ha mat igen (inte konstigt dock för nu är klockan kvart i 9). Efter det ingen ro igen, sover bara till och från fram till 10 (alltså typ 45 minuter), sen ingen idé på grund av skrik. Ger upp och går upp halv 11. Har då legat i sängen 10,5 h men endast fått cirka 5 h sömn. Inte en bra natt. Prövar onekligen mitt tålamod. Men så när jag lyfter upp honom från skötbordet (efter att ha bytt ännu en endast kissig blöja) får jag världens leende och det gör det värt allt slit. Han är ju rätt söt ändå....

Alltså, det här med bajs. Hur mycket kan det rymmas i en 4 kiloskropp egentligen? 2 dagar i rad har jag fått väldigt mycket på mig (urk) och även idag var mängden helt enorm. Inte konstigt att Alvin skriker och har ont i magen då det är på väg genom systemet. Det är i alla fall tur att han är så underbar så man kan skratta åt bajset (min humor har uppenbarligen förändrats sen jag blev mamma).
För övrigt är han för söt vår son, när man lipar åt honom lipar han tillbaka och skrattar. Vilken fantastisk liten varelse vi fått till!!!