Duummmmmaaaaa maaaaammmmma

Min yngste son genomgår i detta nu en sjukt intensiv fas av något slag. Han varvar enorm energi och intensitet och ett makalöst charmigt babblande (och sjungande, klättrande och gosande) med en mindre charmig mammighet. Han vrålar högt efter mig så fort jag lämnar hans närhet, pappa får motta slag och sparkar och knuffar och inte ens om han hjälper till att ta fram något som Vilmer kastat in under soffan eller kommer med något gott är han förlåten. Det ska bara vara MAAAMMMAAAAA!!!!! Lite ologiskt nog är det näst vanligaste han ropar "dumma mamma, mamma dum, dumma mamma". Det inträffar så fort något går honom emot men även om han själv snubblat och slagit sig. Allt är liksom mitt fel, min förtjänst och mitt ansvar. Imorse (natt?) väcktes jag kvart i fem av en illvrålande 2-åring som låg och skrek efter sin dumma mamma. Ens tålamod klockan 04:50, 05:15 och 05:20 till 05:45 ökar inte direkt av att bli bemött på det viset. Och tålamodet är som bekant redan ganska dåligt så tidigt. Då är det tur att han är hiskeligt söt när han sjunger "ja må han leva" för en varje dag och säger att jag fyller år och ger mig egenkomponerade presenter. Väldigt tur.

Liten söt odåga.
Publicerat: 2015-06-06 @ 10:30:50


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!