Till slut så
Vi fick vänta väldigt länge men nu verkar det faktiskt som att Vilmer ska slippa gå tandlös genom livet. Igår skådade jag hans första lilla vassa tand och idag syns ännu lite mer. Konstigt nog i överkäken, trodde att det i princip var givet att de två första kom nere i mitten men så har han ju alltid varit lite speciell. Bara det att vänta tills man är 13,5 månader med att få en tand är ju ganska avvikande så det är väl inte konstigare än det.
Själv är jag, förutom själva vinningen med att faktiskt ha tänder, väldigt nöjd med att två nätters totala galenheter i skrik- och panikrekord fått sin förklaring. I förrgår var vi nästan på väg till akuten, han var helt otröstlig, gallskrek och slängde sig fram och tillbaka. Igår, när jag sett anledningen till världens undergång (och inte som de två nätterna innan trodde att det som vanligt var magen som spökade) så var jag lite mer frikostig med alvedon och natten blev ganska dräglig. Hoppas övriga tänder gör en mindre uppseendeväckande entré.
Publicerat: 2014-05-18 @ 14:33:08
0 kommentarer
