Logik enligt Julia

Förra helgen firade jag födelsedag med en hotellnatt bara jag och P. Tyvärr pågick ett bröllop på slottet samtidigt så det var party i korridoren fram till 4 (och med tanke på att mitt sömnkonto är ganska tomt var jag ganska nära att mörda någon) men på det stora hela var det väldigt trevligt. Och välbehövligt.

För herrans vad slitigt det är ibland. Vilmer är dagtid världens underbaraste just nu (minus några ganska överreagerande vredesutbrott pga fel sked och annat viktigt). Han fixar och pysslar och leker och vispar och sjunger och snackar och försöker göra allt precis som Alvin. Och så kommer han och sätter sig i knät och pussas och myser då och då. Världens goaste. På nätterna dock. Inte lika mysig. Eller mysig är han så klart, men samtidigt är han extremt gnällig, vaknar 5-10 gånger per natt med gallskrik och måste lugnas i famnen och det överskuggar liksom det mysiga. Han sover typ på mig och vaknar och fäktas och är arg på att jag ligger brevid (vi är ju i min säng för tusan, vad trodde han?) och sen på att jag inte är tillräckligt nära. Och vaknar även för morgon med ett gnällande eller gallskrik. Tidigare har han trots besvärliga nätter nästan alltid vaknat med ett leende och börjat med att ljudligt säga "PUSS!" och luta sig fram och ge mig en blöt sån. Antar att det är någon ny underbar fas vi provar på. 

Dagtid är det som sagt ganska fint (förutom att jag är en zombie) så försöker fokusera på det. Och på hur ljuvligt det är att barnen leker ihop, att Alvin ställer underbart kloka frågor hela tiden (kul om man bortser från skavsåren i öronen) och att Vilmer imponerar med nya ord (men inga kombinationer/meningar ännu) varje dag. Han är som en svamp. Och väldigt söt.

Och ja, nu har vi jullov hela familjen ihop och då slipper man ju i alla fall vabba.