Logik enligt Julia

Nu har vi precis varit och släppt av Storfisen och Alvin sover ute på verandan. I ett dygn framöver ska vi klara oss alldeles själva. Älsklingen har dragit på grabbresa i ett dygn. Det kanske låter lite fjantigt men det känns lite läskigt. Jag har faktiskt aldrig sovit utan honom i detta hus (utom dagtid och ibland när han kommit hem sent på kvällen men aldrig en hel natt). Mest troligt kommer jag att larma skalet på huset så snart jag dragit in Alvin och vagnen när han sovit klart. Med det slask som råder ser jag ingen direkt anledning till att vi skulle vilja bege oss ut något mer så då kan jag lika gärna stänga ute eventuella inkräktare på en gång. Jag brukar inte vara så nojjig men helt ensam (just i försvarssyfte värderar jag inte Alvins insatser så högt) i ett stort hus känns faktiskt skrämmande. Men det ska bli lite skönt också. Bara se på tjejfilmer (hoppas inte Alvin misstycker men jag tänker mig att vänta tills han sover) och käka chips och dip i soffan.