Jobbigt värre
Igår jobbade jag nästan 5 timmar. På ett sätt är det väldigt kul att hoppa in och använda hjärncellerna till lite annat än mat- sov- och bajsplanering men samtidigt är det ju ganska jobbigt att jobba. Jag är verkligen tudelad för det här med jobb och ledighet. På ett sätt känns det ju helt hemskt att jag någongång ska behöva gå upp tidiga mornar, varenda morgon, stressa iväg, slita och komma hem lagom till middag och sovdags. Men samtidigt, när jag väl jobbar lite så blir jag ganska sugen, det är ju kul att jobba! Jag skulle inte ha något emot att jobba alls om det inte inkräktade på min tid med Alvin. Det skulle det så klart göra, men det jag menar är alltså att själva tiden på jobbet är det inget fel på, det är mer det man missar när man jobbar som jag inte gillar (häng med Alvin, häng med älsklingen, häng med vänner och familj, lata dagar, fria tider, sovmorgon och allt annat mysigt). Det är ännu inte riktigt bestämt när jag ska tillbaka ännu, någon gång i höst, och för egen del lutar det mest åt så sent på hösten som möjligt, ska jag börja jobba deltid, typ 50 %. P är ganska flexibel och min tjänst med så vi tar det lite som det kommer även om jag tror att man visst borde planera lite för att utnyttja dagarna till max och inte råka göra något fel mot försäkringskassan.
I början av min ledighet hoppade jag in och jobbade ganska ofta (åtminstone i varje månadsbokslut). Då var det mest för att jag inte hann lämna över allt innan Alvin kom och det tog ett tag innan min vikarie fick kläm på läget. Eller snarare så fick hon aldrig det utan hon fick sparken och så kom en ny. Den nya verkar nu ha ganska bra koll. Det jag gjorde igår var istället helt andra uppgifter, kom in och såg på saken med nya ögon och fick sitt och fnula lite själv, inte bara svara på frågor. Det var kul men samtidigt är det som sagt ganska skönt att vara ledig...
Antar man borde passa på att vara hemma till max med sina barn, efter småbarnsåldern ska man ju liksom jobba fram till pensionen och det är ju ganska deprimerande när man tänker efter...
