Logik enligt Julia

Nu är den föräldraaktiva delen av inskolningen över. Imorgon är det dags att lämna Alvin på förskolan hela dagen utan oss. Med hela dagen menas i detta fall endast 5 h mellan 9-14 (önskar mina hela dagar på jobbet kunde se ut ungefär så) och jag tror nog att det ska gå bra. Alvin pratar om de andra barnen och rabblar fröknarnas namn innan han somnar. Och när vi kommit tillbaka till gården efter promenad säger han att vi är hemma om man frågar. Det får väl anses vara ett bra betyg.

 

Förskolan är en helt nyöppnad Ur och skur-förskola men superfina, fräscha (och ännu ganska tomma) lokaler och personalen känns toppen. Om man ska klaga på något så är det väl möjligen att de så småningom kommer att vara 16 1- och 2-åringar på 3 personal i Alvins grupp och det tycker jag låter mycket. Just nu är de dock bara 3 barn på 3 vuxna, så första veckan har varit väldigt lugn. Sen kommer det att skolas in fler och fler barn efterhand. Lite jobbigt känns det att vår lilla plutt nu är äldst (av tre alltså) och sen kommer att vara 5:e äldst på avdelningen. Om ett par veckor börjar minstingen som ännu inte fyllt ett år. Jag tycker att det redan nu märks att de förväntar sig mer av Alvin än de andra två och det är väl bra med utveckling och han är ju duktig men jag vill att han ska få vara liten också. Mellanbarnet av de tre är faktiskt bara en månad yngre så finns ju ingen anledning att han ska vara "duktigare" än henne. Tycker det känns konstigt när de ställer fram en tallrik mat utan att ens skära den i bitar och dricka förväntas han göra ur vanligt glas (=vatten överallt) men som sagt är det väl så man lär sig också. Och han verkar utan tvekan uppskatta både stället och personalen och det är ju det viktigaste i detta fall.

 

Får se hur det känns efter imorgon och kanske ännu mer hur det känns nästa vecka då det kommer att lass med nya ungar som ska skolas in men magkänslan är fortsatt bra. Ska bli skönt med helg dock. Inskolning och jobbstart efter semestern tär onekligen på krafterna.