Feber
Det är väldigt svårt att hinna blogga när man har finbesök från England. Ännu svårare blir det när sonen slår till med sin första feber någonsin. Vaknade kokhet i tisdagskväll och sen gick hela onsdagen i feberens tecken och sen dess har han inte riktigt varit sig själv även om han var så gott som feberfri redan igår morse. I onsdags var den uppe på 39,8, det är ganska högt väl? Jag vet liksom inte mycket alls för jag har typ aldrig feber. Lite skumt är det dock för inga andra tecken på sjukdom typ snuva har han visat (ännu). Dock tyckte jag mig faktiskt känna en liten tand i överkäken imorse så kanske ska jag omvärdera mina åsikter, jag som aldrig riktigt trott att tandsprickning verkligen kan ge feber. Ja, ja, vi får väl helt enkelt se hur det hela utvecklar sig. Det jag hoppas mest av allt är att han börjar sova. Igår på dagen sov han endast 30+30 minuter och det är ju på tok för lite, speciellt om man är hängig (nätterna tänker jag inte ens tala om). Nu sover han redan sin förmiddagslur och hoppas den blir lite längre än gårdagens och att det glada humöret kan visa sig i lite längre perioder än vad det gjort senaste dagarna. Igår och idag tror jag mest det dåliga humöret kommit sig av trötthet faktiskt och det borde ju vara lätt åtgärdat. Borde.
Det är ju i alla fall väldigt typiskt att han skulle bli så här just när vi har besök när han typ aldrig förut varit sjuk men jag tror hon är ganska fäst vid honom nu hur som helst. I övrigt har vi det bra och nu ska jag snart ta med kusin vitamin på lite shopping innan jag släpper av henne på Arlanda. Ska testa att åka till rätt terminal den här gången.
