Logik enligt Julia

Undrar hur länge ens son tycker om att följa med till IKEA, känns som det inte brukar vara något som uppskattas av det manliga släktet. Idag har Alvin besökt IKEA för första gången och det gick utmärkt. Han verkade trivas och jag tror bestämt att det kan bli fler besök. Handlade en del bebisgrejer som jag hade tänkt köpa innan han kom men aldrig hann med samt lite annat småfix, bland annat en lampa till fönstret som kan ersätta den bortplockade julstjärnan. Det är alltid lika mysigt att ta fram julen men minst lika skönt och uppiggande är det att ta bort den. Bara det att det som sagt känns lite tomt på vissa ställen. Luftigt skulle man kunna säga men just stjärnan var ju en favorit att ligga i soffan och titta på (nu talar jag för Alvins räkning) så där blir det prima med en permanent lampa nu istället.

Alvin testar just nu sina röstresurser, han är inte direkt ledsen, verkar möjligen lite arg på djuren i babysittern, men mest tror jag han testar hur högt han kan låta. Ganska så imponerande högt är svaret. Fast nu somnade han. Väldigt skumt hur snabbt det kan slå om. Det går ju dock åt båda hållen, lika snabbt han kan gå från arg till lugn kan han ju gå från lugn till panikledsen. Man vet aldrig vad som ska hända näst men det är ju också lite av charmen.