Oformad
Full fart idag. Först har vi firat svärfars födelsedag. Lite egoaktigt känns det ju men presenten från oss och P:s syster med familj blev ett inramatfoto på Alvin och hans kusin, ett på bara Alvin samt en digital fotoram laddad med foton på: dadadadada.... barnbarn med föräldrar. Kul att man kan glädja någon så med foton på sin avkomma. Sen fortsatte vi familjeturnén och åkte och åt middag hos mina föräldrar. Även de fick ett foto på Alvin och det gjorde samma succé där. Alvin fick själv present av mormor, en kofta hon stickat. Superfin men ännu kanske lite stor. Sen när vi kom hem har Alvin ätit en halvportion gröt. Det är minsann framsteg det och jag hoppas att det kan bli en vana som dessutom kanske kan leda till lite bättre nattsömn. Jag börjar bli väldigt trött på att mata minst var tredje timma (och vakna av gnäll däremellan). Men det är ju Alvin som bestämmer och på något vis måste det ju lugna sig så småningom så jag biter ihop (men håller samtidigt tummarna för lite ändringar i nattrenden).
Denna helg har Alvin upptäckt en ny grej. Han har börjat studera leksaker och annat mycket noggrannare och han har nog märkt att det är lättare att spana in ödlan och kaninen om han håller dem en bit bort (från munnen). Så nu ligger han och sträcker ut armarna och kollar in sina saker och sina händer och verkligen studerar dem. Alldeles nyss somnade han dock mitt i med armarna rakt ut. Så söt.
Under en hundpromenad i dagens pissgråa väder så kom jag på en sak. Det är april nu. I april ska jag börja spela korpfotboll. Jag har inte rört en boll på 1½ år och jag har inte tagit ett steg snabbare än promenadtakt på nästan ett år. I en svag (eller kanske ovanligt stark) stund lovade jag visst att vara med och köra i år och nu börjar det onekligen närma sig. Ska ju bli kul men jag hoppas verkligen att min kropp hakar på. Kroppsstatusen är enligt följande: gravidkilona borta (de försvann väldigt snabbt), benmuskler existerar knappt, magmusklerna försökte jag ju väcka till liv med daglig plankan ett tag men sen glömdes det visst bort. Även om magen i normaltillstånd är ganska så normal i sin form så märker man hur ont det är om magmuskler så fort magen blir lite spänd. När jag är kissnödig, har ätit mycket eller helt enkelt bara är lite uppsvälld så antar magen direkt gravidform och det ser ut som om jag är typ i vecka 20. Det är som om musklerna (om det nu råkar finnas några kvar) bara kommer ihåg den formen och släpper ut allt i just den formen. Hur blir man av med det och hur kommer det att kännas att springa med den magen? Jag har ju promenerat en hel del och det har gått bra bortsett från lite ljumskont då och då men att spela fotboll är ju en helt annan sak. Sen jag slutade spela aktivt har jag kört korpen alla år utom förra. Varje år är det urjobbigt första matcherna även om man hållt igång med annan träning. Hur ska det då gå nu när jag är helt otränad? Lite panik får jag nu faktiskt när jag tänker på hur kort det är kvar... Men det ska bli kul och när man väl kommer igång finns det verkligen ingen bättre träning.
