Lillfis och pruttmagen
Lillfisen, även kallad pruttungen gör just nu alldeles för goda skäl för sina smeknamn. Pruttandet (framför allt nattetid) och stenhård mage har eskalerat oroväckande sista månaden och inget verkar hjälpa så imorgon blir det först Bvc för att kolla vikten (han har god aptit trots ovan men väger enligt vår uråldriga analoga våg precis lika mycket/lite som för 6 veckor sedan) och sen barnläkaren för att förhoppningsvis få lite klarhet i vad som spökar. Vill ha besked men vill så klart inte att det är något heller. Knepigt och fisigt!
Suddig men glad.
Publicerat: 2014-01-07 @ 20:07:32
Mamma!
Han sa mamma idag. Flera gånger vid frukostbordet. Det är jag säker på.
Publicerat: 2014-01-05 @ 09:43:34
Vilmer 9 månader
3/4 dels år har han hunnit bli nu, årets näst sista dag. Allt går i ett rasande tempo och det är inte en lugn stund när han är vaken.
Maten är sig lik sen sist men på grund av väldigt känslig och förstoppad mage har vi på sistone försökt utesluta både ris och pasta och mat med bitar. Det har hjälpt men utbudet är därmed något begränsat och det känns som ett steg tillbaka även om han äter samma mängder som tidigare. Stora skillnaden vad gäller mat och sömn är ju annars att han faktiskt slutat helt att amma på natten. Han äter gröt vid 7 och sen oftast inget mer före frukostgröten. Ibland ammar han vid 6-tiden och ibland dricker han lite vatten (ur flaska!) någon gång på natten. Stora framsteg!
Han har även provat på att sova borta utan problem och han gillar andra trots en period med väldigt mycket gnäll efter mig när jag är i närheten men inte inom synhåll. Utöver natten borta har jag även lämnat 2 barn ensamma med sin far lite längre stunder och varit ute på egna välbehövliga äventyr (middag med vänner samt spa). Och det har så klart gått prima.
Största sömnproblemet är att han vaknar till flera gånger från nattning (som sker bredvid mig i stora sängen men utan att vi har fysisk kontakt) tills jag går och lägger mig. Oftast är anledningen att han ställt eller satt sig upp i sömnen och till sist blir så trött att han börjar gråta när han inte förstår hur han ska lägga sig igen.
Vilmer är fortfarande tandlös men nu MÅSTE det ju snart dyka upp någon. Han kryper, står och promenerar längs med allt och med gåvagn. Idag släppte han dessutom taget och stog i någon enstaka sekund själv. Men det är fortsatt mycket vurpor och mycket blåmärken. Han är ingen fegis i alla fall. På gott och ont.
Favoritsysselsättningen bortsett från allt som har med storebror att göra är just nu att stå vid lådan med plastlådor i köket och slänga ut samtliga på golvet. Tätt följt av att riva sönder och prassla med papper. Han fick en boll i julklapp som också är populär. Och så Alvins saker förstås.
Han tycker om att "bli jagad", liksom sprätter iväg snabbare än vanligt då och han kan fnittra en del. Och låta. Fortfarande oförståeligt, och frågar man efter lampa, mamma, pappa eller Alvin får man bara ett skratt tillbaka. På 10-månaders kollen på Bvc (är ingen vid 9) så kollar de tydligen det, och om han kan vinka och klappa händerna. Så vi har, i kombination med gåendet (om han ska ligga i fas med sin bror som gick vid 10 månader och 1 vecka), lite att jobba på närmsta månaden. Känns långt bort alla dessa färdigheter och för säkerhets skull vill jag förtydliga att jag självklart inte hetsar eller tränar honom på något vis och jag lägger ingen värdering i snabbheten, tycker bara det är kul att jämföra. Hur som känns det alltså långt bort, upplever honom fortfarande som rätt slumpartad och benen känns skrangliga men om det är något jag lärt mig så är det ju just det, att mycket kan hända på en månad. Och ännu mer på 9 månader. Lika länge utanför som inuti mig. Vet inte niomånadersmåtten eftersom vi inte varit på koll nu men tror inte det hänt så mycket, drygt 8 kg och av kläderna att döma 74 cm lång. Roligare och roligare, coolare och coolare och mer och mer älskad för varje sekund.
Publicerat: 2013-12-30 @ 21:06:27
Blå jul
Vilmer firar in julen med en snygg blåklocka. Matchar fint till det ännu inte läkta jacket i hårfästet (ej i bild). Snoret och dreglet är mer stående accessoarer.
Publicerat: 2013-12-24 @ 09:10:54
Sömnen
Bäst att skriva några rader om sömnen så länge den varar. Från senaste veckornas (månadernas?) katastrof med amning 5-6 gånger per natt och 3-5 uppvak per kväll från nattning tills jag går och lägger mig bestämde sig Vilmer i tisdags för att sluta äta på natten. Helt. Så mellan kvällsgröten vid 19 och frukostgröt vid 7:30 äter han inget. Han sover inte konstant däremellan men 2-3 uppvak per natt som löses ganska snabbt känns helt ok i jämförelse mot hur det varit. Eftersom han sover bredvid mig i sängen från första uppvaket (efter att jag lagt mig) vaknar jag knappt utan stoppar bara i napp eller klappar om. Senaste två kvällarna har jag också låtit bli att amma vid nattningen och båda dessa kvällar har han sovit väldigt mycket bättre än någonsin tidigare. Igår somnade han bredvid mig (men utan fysisk kontakt) i vår säng och flyttades över till spjälsängen vid 20. Han vaknade till 22 då han somnade om efter enkel tillrättaläggning i sängen. Tidigare har jag alltså sprungit upp och ner flera gånger per kväll. Så kanske kanske har experterna rätt i att barn faktiskt klarar sig utan nattmat i 12 timmar och att insomning inte ska förknippas med ätande. Kanske. Med Alvin gick det verkligen inte att bara ta bort amningen utan den byttes mot flaska men lillbrorsan verkar sköta regleringen själv alldeles utmärkt. En positiv skillnad, i övrigt blir Vilmer bara mer och mer lik sin bror. Nästa steg blir att låta honom somna i sin egen säng själv och sova där hela natten men jag tar ett steg i taget, tycker det är stort nog att somna själv och inte ammandes eller vaggad i min famn just nu. Amningen låter jag fasas ut i Vilmers takt. Han har ju knappt ammat dagtid på evigheter men nu har han varit lite sugen på en slurk efter förmiddagsvilan och har då fått det. Har ingen brådska att sluta så länge han är nöjd och sömnen och övriga mål funkar.
Som extra bonus bjöd dessutom Alvin på en hel natt ensam i sitt rum inatt så smart kanske P kan flytta upp i sovrummet igen. Hoppas...
Publicerat: 2013-12-21 @ 19:59:14
Ihoptejpad
Oj, oj. Idag fick det bli ett besök på vårdcentralen. Inte på grund av hosta och plötsliga gallskrik mitt i natten (som jag annars låg och funderade på mitt i natten) utan för att tejpa ihop pannan på Vilmer efter att en fallande vas orsakat ett rejält jack. Här går man runt konstant med hjärtat i halsgropen gör att han ska göra sig illa när han klättrar, ramlar, ställer sig mot allt och busar och så är det ouppmärksamhet från min sida som orsakar blodvite. Har en vas med ljusslinga i på ett köksskåp och sladden hade på något vis åkt fram framför skåpdörren så när jag med Vilmer på armen öppnade luckan för att ta ett glas ramlade vasen ner och slog oss båda i huvudet. Jisses vad det blödde. Men efter lite tröst, tvätt och konsultation med vårdguiden och kusin kom vi fram till att det nog var lugnt. Men kusin sa att det nog borde tejpas och att jag kunde göra det själv (och så kom ett sms med långa instruktioner). Eftersom jag dock varken hade tejp eller talang för ändamålet ringde jag vårdcentralen och blev lovad hjälp av en sjuksköterska. Så nu är han både omplåstrad och undersökt av sköterska och ännu grundligare undersökt av läkare eftersom sköterskan tyckte det var bäst med tanke på hans ringa ålder. Ingen fara på taket, han har varit pigg och glad och ätit som han ska hela dagen och ser nu bara sargad ut med blå bula, tejp och aningens blodigt jack. Pjuh! Ska verkligen undvika liknande situationer i fortsättningen. Fy vad rädd man blir. Och vad hemsk jag känner mig, Mitt lilla lilla hjärta.
Precis i hårfästet mitt i syns det hela.
Intressant för övrigt hur man reagerar när ens barn gör sig illa. Vasen studsade som sagt i mitt huvud också. Det gjorde ont precis då men sen när jag såg Vilmer blöda glömde jag liksom det. Inte förrens när vi kom hem igen och allt kändes lugnt och jag skulle tugga kände jag hur ont jag själv fått. En rejäl bula, även den lite blodig (men verkligen lite i jämförelse med Vilmer) ovanför örat. Men den smällen, som troligen dämpade Vilmers rejält, hade jag gärna tagit 100 gånger om. Tänk om han fått en kraftigare smäll eller om den tagit aningens längre bak på den fortfarande öppna fontanellen. Hemska tanke!
Publicerat: 2013-12-06 @ 20:09:39
Kurragömma
Igår tappade jag bort lillfisen för en sekund här hemma. Hittade honom lyckligtvis och lycklig sittandes under vedkorgen, som han på något vis måste ha vält över sig, knaprandes på ett vedträ. Så söt!
Han verkar må lite bättre nu, fortfarande oklart vad som stört honom men febern är i alla fall borta. Tycker tandsprickning varit en rimlig förklaring och det tycker jag fortfarande även om inte en endaste liten pigg setts till ännu. Med tanke på den förkylning, med hemskt halsont och enorma mängder snor, som just nu plågar mig och hans far kan man kanske dock ana att den haft något med saken att göra.
Publicerat: 2013-12-05 @ 19:24:14
Vilmer 8 månader
Vi firade av november med 3 namnsdagsbarn och en 8-månaders. Det har hälsomässigt varit en tuff månad, denna 8:e i Vilmers liv. Konstant hosta, en hel del snor och dessutom en magsjuka. Dock verkar det ändå inte gå någon större nöd på honom. Han växer och äter och utvecklas som han ska.
Prick 8 kg och 71 cm två dagar innan 8-månadersdagen. Just nu precis hälften så lätt som sin bror (som ju vägde 16 kg på 3-årskollen), coolt och lär ju inte hända igen, och nästan 1 kg mindre än vad Alvin vägde vid samma ålder. Har 68 eller 74 i kläder och storlek 4 i blöjor.
På matfronten inget nytt sen 7-månadersrapporten. Gröt (Nestle 6-månaders ftuktgröt) till frukost kring halv 8, vila 1-2 timmar från klockan 9, en burk mat och lite frukt till lunch vid 11. Gillar släta puréer bäst och Hipp är favoriten (vilket Bvc-sköterskan tydligen kunde se på hans hudton). Mellis vid 13:30, om vi är hemma, ofta en halv portion gröt blandat med 1/2 banan (eller mer!), vila cirka 45 minuter kring 14. Ibland byter melliset och vilan plats. Middag, samma mängd som lunchen, senast 17 och sen en portion gröt innan 19. Tar fortfarande inte flaska, men vi har slutat kämpa. Får vatten i pipmugg vid måltiderna och ungefär hälften kommer ut genom mungiporna. Det som skiljer sig sen sist är nattning och nattmat. Nattas numera i egen säng (äntligen möjligt då Alvin flyttat ner till egna rummet) kring halv 8. Sover ofta oroligt första timmarna och får därför komma till min säng när jag går och lägger mig vid 22-23. Ammar innan nattning och ibland vid något av kvällens uppvak. Hade fått bort nattmaten helt mellan 22 och 05 men sjukdom drev det tillbaka och nu blir det oftast en portion kring 2-4 och sen mer när han vaknar och anser att det är morgon vid 5-6. Försöker då köpa mig lite mer sängtid (så värst mycket sömn blir det inte) och det funkar oftast. Ska ta nya tag med detta men han är nu inne i en period då han vaknar med ett gallskrik och är otröstlig så inte så lätt att neka det (enda) som lugnar bäst då. Kan kanske vara tänder på g (men det har jag sagt länge). Hittar honom nästan alltid stående i sängen som nu är monterad i botten.
Kryper uteslutande, reser sig mot precis allt, klättrar upp i Alvins säng, över saker och upp på det mesta. Promenerar med pall framför sig, vi måste laga gåvagnen så vi kan prova den. Går sakta utefter möbler, mer för att byta position än för att faktiskt ta sig någonstans. Släpper taget ibland om något lockar men då blir det duns ner i golvet. Ofta på rumpan men det blir oroväckande många smällar mot huvudet också. Tror att det, på grund av hans tanighet är väldigt tungt i förhållande till kroppen och gör det svårhanterat. Har på allvar börjat fundera på hjälm men oklart om den faktiskt skulle göra nytta och få sitta på...
Har börjat fatta någorlunda när man vill att han ska krypa till en och sträcker ibland upp armarna när han vill bli upplyft. Och drar i mina byxben när han vill det samma. Har kanske en tendens till pincettgrepp, kan plocka med brödbitar och liknande lite mer kontrollerat och hanterar även bitar i munnen bättre.
Fortfarande inga tänder, kan stundtals vara väldigt högljudd utan att vara varken arg eller ledsen. Han bara låter och testar rösten. Tycker det låter som han härmar "hej" men det är nog mest en slump.
Skrattar högt åt största idolen storebror, barn i allmänhet och även åt vuxna då han får ordentligt med uppmärksamhet. Gillar hårda leksaker, allra roligast är papper. Att prassla, att riva och att äta, så tyvärr inte en tillåten leksak.
Han har världens underbaraste leende och kluckande skratt men har även börjar visa på mer och mer humör senaste tiden och det har varit lite kinkigt och mammigt men det kan ju faktiskt vara på grund av alla sjukor och så är den väl här, stora separationsfasen här nu (vilket säkert är en anledning till dålig nattsömn). Hur som helst, även kinkig är han världens gosigaste, älskar pussar och kramar och att mysa. Åh vilken underbar liten vildunge (till) vi har fått! Man kan ju inte annat än älska.
Publicerat: 2013-12-01 @ 14:53:02
Trappträning
Vi övar på att somna (och helst även sova) i egen spjälsäng i sovrummet. Mycket spring i trappen blir det men förhoppningsvis lönar det sig i slutändan.
Adepten.
Första två kvällarna gick riktigt bra, var uppe 2-3 gånger vardera kvällen och klappade om och la till rätta. Igår fick vi göra ett avbrott i träningen då adepten inte var riktigt kry men idag är vi på't igen med nya friska tag. Och nu sover han sött. Frågan är som vanligt hur länge han gör det.
Adepten.
Publicerat: 2013-11-21 @ 19:43:06
Skrytmorsan
Jo, jag är visst en sån där jobbig morsa som jämt och ständigt måste skryta om sina barns alla framsteg och kunskaper. Men alltså här måste det ju vara ok, i min egen blogg. I andra sammanhang kanske inte lika charmigt (där med inte sagt att jag låter bli för det).
Krypande
Stående
Underbar
Så dags för skrytet då. Igår tog han sonika tag i badrumspallen och spatserade iväg. Så ja, han går nog i sin brors fotspår.
När jag tänker efter ska jag nog ta och kalla det dokumentation istället för skryt om framsteg. Vill ju gärna ha koll på när de gör vad. Och så får det mig att framstå som en något ner sympatisk mor.
Publicerat: 2013-11-11 @ 22:15:01
Pjuh
Nu är det inte många lugna stunder här hemma. Inte ens på nätterna. Det ska krypas, och ställa sig upp mot ALLT och nattetid ska det pruttas och hostas och bökas. Jag är trött. Tur man trots allt blir lite pigg av titta på denna lilla filur.
Publicerat: 2013-11-06 @ 14:35:45
