3,5 och halvvägs genom 3-årstrotsen?
Ja, i fredags blev han 3,5. 7 halvår. Massa månader. Och vi hoppas att vi i alla fall är halvvägs genom 3-årstrotsen. Det har varit lite tufft och motigt och är det fortfarande men kanske lite lugnare nu än i somras. Lite rutiner har nog gjort gott. Men alltså, envisare och bestämdare unge får man leta efter. Jag försöker tänka på allt positivt med att ha en vilja och det lyckas ibland men ganska ofta är det skrattretande med någon vars enda argument är "nej" eller motsvarande och utan möjlighet till förhandling och han ger sig inte. Aldrig. Men som sagt, det är ju bra att veta vad man vill och stå för det.
I övrigt är han charmig, rolig, finurlig och påhittig. Älskar brorsan, älskar lego, älskar rollekar, älskar att rita. Älskar är ett starkt ord men det är så, allt eller inget. Utom när det kommer till lämningar på dagis och nya möten, då är han numera totalt likgiltig. Gör inte en min, lite knepigt men bättre än gallskriken och när de fick bända liss honom från mig som första veckorna på terminen.
Han pratar, han grubblar, ställer fyndiga frågor och man märker att han vuxit. Och han har fantasi och humor och hans älsklingsdjur är dammråtta och mördarsnigel. Han är kul helt enkelt. Och lite uttröttande men vi anpassar vi oss efter dagens humör så flyter vardagen på ganska så bra. När han blir arg frågar han dock fortfarande, efter 2 månader, efter nappen. Inte så att han tror han ska få den men saknaden finns uppenbarligen. Och avsaknaden av napp stör fortfarande sömnen, han har svårt att komma till ro, somnar inte om så lätt när han vaknar på natten och vaknar ofta redan vid 5:30 och kan omöjligt somna om. Det kom samtidigt som vi slutade med nappen och sliter men ändå så värt det, vi har fått en sä mycket piggare och mindre snuttig kille utan nappen och i fredags råkade vi gå till dagis utan apan och han noterade det inte ens. Han börjar bli stor. Vår lilla plutt och älskade lillebror.
