Vilmer 2 månader
Hej, jag heter Vilmer och är 2 månader. Jag är världens sötaste bebis och faktiskt ganska snäll allt som oftast. Jag skriker inte i onödan, jag äter aningens ofta men väldigt snabbt och effektivt och jag älskar att hänga på mammas (har testat psppad också och det var bra det med!) mage i selen. Blir lugn direkt då och somnar nästan alltid. På kvällen somnar jag i mitt babynest efter en slurk mat och sen sover jag i det resten av natten bortsett från några matpauser. Ibland 2 ibland 4 stycken på en natt. Dagtid är jag allt mer vaken och har blivit allt bättre på att ligga glad och nöjd i babysittern eller vagnen. Men vagnen måste vara ute och den ska helst rulla. Då är det ganska mysigt att ligga där och titta på träd och himlen och min elefant. Fast allra roligast är det ändå att titta på andra ansikten, allra helst storebrors. Han är kul den där brorsan, och väldigt omtänksam, ger mig nappen när jag är ledsen och gungar lite på babysittern. Stora leenden får han och alla som ger mig uppmärksamhet. Och när jag ligger där och trivs så snackar jag gärna. Lite klara toner blandat med gurgel. Det verkar de gilla, mamma och pappa. Allra mest snackar jag på skötbordet med mamma eller mobilen med alla djuren som jag fått ärva från brorsan. Han fick den av vår mormor innan han ens var född och den har så fina färger. Åka bil är helt ok men när jag är vaken skulle jag hellre sitta upp mer. Brukar försöka resa mig men det slutar bara med att jag blir hängande framåt, inte skönt och mamma verkar inte alls uppskatta det. Jag väger närmre 5 kg, mamma har sorterat bort mina kläder i storlek 50, det verkade ledsamt för henne, men jag är bra sugen på att gå på 62:orna nu!
Jag trivs rätt bra här hemma och de stora här hemma verkar trivas med mig. Nu verkar de ha förstått att jag är här för att stanna och de blir allt mer rutinerade på att ge mig det jag vill ha och att göra mig klar för dagens äventyr. Vi har det helt enkelt riktigt bra trots att även den bäste kan ha sämre dagar. Jag är så överöst med pussar och snälla ord att jag inte kan göra annat än le och nog tycker jag att det märks att mina föräldrar och alla andra runtomkring verkligen uppskattar min närvaro.
