34+6

Trots heltidssjukskrivning sen 2 veckor tillbaka tar graviditeten den mesta av min energi. Jobbiga sammandragningar, kraftiga förvärkar och allmän begränsning i mitt rörelsemönster men egentligen mår jag ganska bra. Det är dock mycket tankar som rör sig i huvudet. En vecka kvar tills när Alvin föddes. Väldigt svårt att inte räkna ner till den dagen. Svårt att tänka sig att vi rent logiskt skulle kunna ha en bebis om en vecka men att det samtidigt kan ta 7 veckor innan vi har vår nya familjemedlem hos oss. 7 veckor känns alldeles för länge att vänta och alldeles för länge att vara så här begränsad och dålig mamma till Alvin. 1 vecka känns alldeles för kort. Inte för att det är så mycket kvar att fixa med, det har jag ju haft tid med nu när jag gått hemma men jag vill gärna att den stannar lite längre. Dels för att bli färdigbakad så klart, vill ogärna behöva stanna 10 dagar på BB igen men också för att våren ska hinna komma lite mer också. Värsta sjukdomsperioderna kan få klinga av och snön kan få försvinna. Och samtidigt längtar man ju så att man blir galen efter att få träffa den lille filuren. Längtar efter min kropp men samtidigt känns det lite vemodigt, mycket talar ju för att detta är min sista graviditet och trots ryggont, halsbränna, sammandragningar och allmän otymplighet så tycker jag att det är så häftigt att vara gravid och bära en liten alien i magen.
 
Alien där inne verkar i alla fall må bra. Lite under medel i vikt enligt tillväxtultraljud för 3 veckor sedan men -7 % är tydligen ändå inom det normala. SF-måttet är lågt, allra lägsta kurvan och någon utplanande så vi får väl se hur det tar sig till nästa besök om två veckor men jag känner mig rätt lugn. Bebben bökar och boxar och rör sig som en liten vilding där inne. Precis som storebror håller den till enbart till höger, får tennisbollsstora utbuktningar långt bak mot ryggen och har ett konstant tryck/smärta under höger revben, inte sparkar utan en rumpa som ligger och kilar fast sig. I jämförelse med storebror tror jag dock att denna rör sig väldigt mycket mer vilket känns lite oroväckande då han ju inte direkt var den lugnaste av bebisar men samtidigt så är det ju härligt att känna av sin inneboende så pass mycket och det är väldigt häftigt att känna vassa små kroppsdelar som måste vara fötter, händer, knän eller armbågar.
 
Ja, det var en liten uppdatering om graviditetens status så här i 34+6. Största utmaningen just nu är utan tvekan att inte veta när det ska starta. Är inte så orolig för förlossningen, den blir väl som den blir liksom men NÄR??? Jag är inte gjord för att inte ha kontroll tror jag.
Publicerat: 2013-02-27 @ 15:34:00


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!