Julafton 2013
Bröderna Buström hade en finfin jul igår och ögonen tindrade på riktigt på den stora flera gånger och då är så klart mamman också nöjd och fäller en osynlig liten tacksamhetstår. Och sen en liten otillräcklighetstår när samma son fällde väldigt många tårar över att inte ha fått någon stor fin bärgningsbil som storkusinen fick. Han var så glad för sitt men samtidigt hela tiden gnagande avundsjuk på den där bilen som tyvärr låg i det allra första paketet som öppnades redan vid 1 för lite lugn och ro för föräldrarna att fika och fixa. Tomten kom efter god julmiddag som fick avslutas lite plötsligt då barnen hann bli otåliga på gränsen till riktigt ledsna. Inte lätt att öva på tålamod inte, vi gick nog lite för långt när de väntat så länge att Alvin gråtande sa "Det kommer inte komma någon tomte till mig. Har jag inte varit snäll?". Men så kom han och glädjen visste inga gränser och Alvin vågade till och med krama honom. Vilmer såg mest väldigt frågande ut. Sen var vardagsrummet plötsligt fullt av presenter och leksaker och kartonger fast vi alla sagt att vi skulle ta det lugnt med klapparna. Vi vuxna lekte julklappslek och gick därmed inte heller lottlösa men det var verkligen barnens dag (precis som det ska vara, även om lyckan väl inte ska räknas i presenter). Det var i alla fall på det stora hela en väldigt lyckad julpremiär hemma hos oss. Våra familjer kom överens, maten blev bra (utom doppespadet som jag köpt för lite av men i gengäld blev det väldigt mycket över av allt annat), traditionerna krockade inte och barnen (och de vuxna!) var som sagt nöjda. Jag kommer väl aldrig komma över att man inte firar med hela familjen längre (med det menar jag inte bara saknaden av mamma utan även av bror 1 och 2 som firade på annan ort) men jag inser ju så klart att det inte är möjligt för alla att fira med alla. Att vara hemma hos oss med alla som ville var ju så nära vi kunde komma och det blev bra. Och julen är dessutom inte riktigt slut än, mer firande återstår till Alvins lycka. Och min. Jag är ju trots allt godjulia och julen är min favorithögtid även om det blev lite ovanligt mycket julstress i år, värdinneskapets baksida. Och det ledde också till ingen tid för ett endaste foto igår tydligen. Dumt Vilmers allra första och Alvins första ordentligt medvetna jul men kanske finns någon släkting som kan rätta till det misstaget. Tills dess min tomte och pepparkaksgubbe några dagar innan firandet (och blåtiran):
Publicerat: 2013-12-25 @ 22:40:40
0 kommentarer
