Logik enligt Julia

Bloggen, framför allt inte via datorn, göra sig icke besvär så här i semestertider. Alvin (och hans far) har sommarlov en vecka till och dagarna flyter på i rasande tempo med alla hemma. Jag tycker nog nästan (lite förbjudet) att det ska bli skönt med vardag igen. Längtar efter lugnt bebismys samtidigt som jag kommer att sakna mina stora killar så mycket när de är på dagis och jobb. Är ju van att vara alla nu hela tiden och jag skulle nog kunna vänja mig vid dessa sommardagar jämt. 8 veckor är ju något av en evighet i Alvins värld så jag hoppas att det ändå går bra när det är dagisdags. Och jag hoppas sommarvädret håller i sig lite till så vi kan fortsätta njuta. Måste säga att det är väldigt skönt att slippa den där stora tillbaka från semestern-ångesten, det räcker fint med det jag upplever genom de i min närhet och genom dessa tankar om att nu återigen lämna bort min älskling på dagarna fast jag själv är hemma. Men jag vet ju att det behövs. För oss alla. För lite går man varandra på nerverna och Alvin behöver rutiner igen och att få umgås med andra barn. Och jag behöver få vila. Det blir väldigt ont om vila dagtid för mig, ingen alls närmre bestämt och Vilmer har i några nätter envisats med lite väl mycket vakentid så jag börjar se sängar i syne. Typ.

Så nu ska vi njuta av en sista srmestervecka (och rodda ihop ett dop) utan minsta ångest över kommande vardag. Ska nog gå fint det.