Logik enligt Julia

Idag blir Alvin 2 år. 2 år och 1½ h gammal är han i detta nu.  Svårt att fatta på ett sätt men ändå inte. Han är verkligen en stor kille nu. En väldigt bestämd stor kille som vet precis vad han vill och framför allt inte vill.

 

Han pratar i meningar hela tiden, tänker inte ens försöka mig på att rabbla vad han säger eller hur många ord han knyter ihop. Han pratar liksom som en stor kille nu. Klart man kan behöva gissa några ord då och då men på det stora hela har han full koll och gör sig förstådd i de flesta sammanhang.

 

Med viljan har ett visst mått av matvägran uppkommit, nytt för oss då vi är vana med en kille som äter allt men nu är det som att han har förstått att han kan styra över maten och då passar han på att utnyttja den möjligheten. Fast han äter fortfarande det mesta och han fixar det själv utan problem.

 

Smälter gör vi ofta men extra mycket på mornarna då han tycker att det är dags att gå upp. Då kryper han upp hos pappa, säger "pussa pappa" och sen "god morgon pappa" med världens sötaste tonläge och så får pappa en puss. Sen kommer han till mig och gör om proceduren. Svårt att tänka mig ett bättre sätt att vakna på. Och det är inte tidigt i barnamått mätt han vaknar, klart man ibland en lördag gärna legat kvar lite längre men sällan är det innan 7 på vardagarna och oftast runt 8 på helgerna. Överlag har faktiskt sömnen som kändes som ett omöjligt projekt faktiskt blivit betydligt bättre senaste tiden (jinx på att skriva detta dock). Han somnar i egen (stora!) säng (i sin egna hörna bakom skorstenen i vårt rum) med någon av oss hos sig (och illa illa med välling i sängen efter tandbortstning - framtidens projekt) mellan 7 och 8. Vaknar vissa nätter till och ropar efter napp, apa, mamma eller vatten någongång mellan 12 och 4 och ibland får han då komma över till oss, ibland somnar han om i egen säng. Andra nätter kommer han själv över till oss framåt morgonkvisten och sover sen vidare hos oss. Flera gånger har det faktiskt hänt att han sover hela natten i sin säng. Med flera gånger menar jag typ 10 gånger någonsin men ni må tro att det är framsteg!

 

Nu när sömnen som sagt börjar kännas lite bättre så känns faktiskt det allra mesta alldeles underbart. Till och med hans galna trotsutbrott då han i sann klassisk barnanda lägger sig på golvet och ålar runt och sparkar som en galning känns hanterbara. Jag antar på något vis att även dessa utbrott kommer att passera. På dagis trivs han prima och han får mycket beröm och bäst av allt gillar jag att han är så igenkänd. All personal på hela förskolan hälsar glatt och likaså alla föräldrar (och så klart barn) men det är väl kanske inte så konstigt då han själv kan samtligas namn eller relationer (hälsar på alla föräldrar som kommer med barnets namn och deras koppling, typ "hej Viggos mamma"). Han är faktiskt helt otroligt cool, och ja, det tycker så klart alla om sina barn men det gör inte att jag tycker det mindre.

 

Svårt att förstå att den där lilla hjälplösa filuren som överaskade oss stort för 2 år sedan har hunnit bli en självständig individ med så mycket kloka tankar. Så häftigt det är att vara med om denna utveckling och så häftigt det är att det är just Alvin som vi får följa!