Wild child of mine
Veckans öppna förskolanbesök avklarat. Han är vildare än andra min son men 100 gånger charmigare också. En liten virvelvind. Bråttom sedan starten. Efter käkade vi lunch ute i solen på världens möjligtvis rörigaste restaurang som hade slut på all mat vid 12 men med charmigaste utsikten och bästa uteserveringen. Man kan ju inte få allt.
Igår hade jag med mig min virvelvind till möte på jobbet och det gick över förväntan. Både att ha med filuren som omöjligt kan sitta still och mötet i sig. Min chefs chef ringde i förrgår och ville absolut ha ett möte när han var uppe i Stockholm trots att det var ledig dag för mig så han fick tåla lite distraktion och matkladd för att det skulle bli av. Det verkar öppna sig lite nya möjligheter ganska snart och det kommer bra i tid då jag ju suckat lite över att vara tillbaka på mina gamla uppgifter efter att mitt roligare vikariat tagit slut. Samtidigt väcker det en del funderingar och jag blir lite påmind om vad (=vem) det är som är absolut prio ett i mitt liv nu. Får se vart det hela leder och hur jag tacklar det då. Spännande är det och kul att bli tillfrågad så jag lever lite bara på det och jobbet känns genast lite mer lockande igen.
