Äntligen vår!
Nu borde det väl vara på riktigt?
Förra året var det vår nu, min mamma fyllde 60 och det gick att sitta ute. I år fyllde inte mamma år och inte har det gått att sitta ute och äta ännu (utom en varm lunch i mars). Saknar så klart mammas födelsedag mer än våren. Men vi högtidlighöll i alla fall dagen och sågs nästan hela familjen och åt en underbar middag som jag är övertygad om att mamma skulle ha gillat. Så mycket som kan ändras på ett år...
Idag pratade jag för första gången med grannen 3 hus bort (här håller sig alla till sitt så det har inte blivit av tidigare). Var på en promenad med Alvin utan vagn (man får verkligen inte ha bråttom när man ger sig ut på ett sådant äventyr) och han sprang kort och gott in på deras tomt för han fick syn på en liten (blivande?) kompis. De visade sig ha en son på drygt ett så väldigt kul om Alvin nu kan få en jämngammal lekkamrat på gatan. Nu har vi i alla fall presenterat oss (eller egentligen inte för jag vet som vanligt bara vad barnet heter, inte mamman) och det är ju en bra start.
Vi är ensamma i ett dygn jag och A. Pappan är på tjänsteresa. Jag hoppas på bättre natt än de senaste två. Nu är det vampyrtänderna som spökar. 2 sylvassa hörntänder på väg upp. Innan det är tal om natt ska vi dock utnyttja det fina vädret och bege oss ut på en promenad till så snart Alvin vaknat.
Lite bilder från helgens trädgårdshäng:
