Att avundas
Det är mycket i mitt liv som inte är vidare värst avundsvärt. Att ha en mamma att begrava på torsdag till exempel. Och att ha råttor i källaren. Och att ha en son som efter ett år fortfarande inte sovit mer än ett par timmar i streck. Någonsin.
Men så finns det än del att avundas faktiskt. Och nu är det inte bara min underbara son, min underbara älskling, vårt mysiga lilla hus (bortsett från råttorna), goda vänner och en fin familj som ni kan sukta efter. Idag har vi bokat en sista-minuten resa till solen. Eller inte till självaste solen förstås men till varmare breddgrader där solen allt som oftast lyser och värmer. Det ska bli så skönt och välbehövligt efter denna tuffa höst och denna veckas begravning och min längtan efter att bara få slappa och njuta med min lilla familj överglänser nästan min oro inför att hålla vildingen lugn en hel flygresa (med mellanlandning dessutom) och den allmänna oron att ta med sig det lilla knytet (ok, så liten är han ju inte längre men det känns så jämfört med hur stor världen är) till ett helt främmande land långt bortom trygga (?) Sveriges gränser. Men som sagt, så skönt och så välbehövligt. Och lite avundsjuka blir ni väl?
Kap Verde i mars 2010. Hoppas på något liknande i december 2011.
