Annorlunda tankar
Det har varit full rulle i mitt huvud i ett par dagar och skrivandet har fått lida. Inte för att jag inte har något att skriva, tvärtom hur mycket som helst som vill ut och som jag säkerligen skulle må bra av att formulera, men vet inte riktigt var jag ska börja. Helgen och början av veckan har, bortsett från det vanliga buset och goset med Alvin mest kretsat kring tankar om mamma och besök hos mamma. Efter besök där i söndags var jag ganska knäckt. Vi hade ett ordentligt samtal men fick avbryta för att hon inte orkade. Så viktiga saker blev inte färdigsagda och jag kände mest ångest från det vi åkte hem och ända till jag igår kväll äntligen kunde träffa henne igen. Hon var på Danderyd hela dagen för att för andra gången på två veckor tappa ut vätska ur buken. 8 (!) liter tappade de ut. Var orolig att hon inte skulle orka prata efter den dagen men ville verkligen avsluta det vi påbörjat. Tänk om man bara skulle hinna halvvägs och sen fanns ingen mer möjlighet. Någonsin. Det är ju så jag måste tänka nu. Det är ofattbart men börjar ändå sjunka in. Hur som hade vi till slut ett makabert men ack så skönt samtal igår. Efter det känns väldigt mycket mer färdigt och på något vis var det skönt att inse att hon har förlikat sig med situationen. Det är helt sjukt att sitta med sin mamma och diskutera hennes begravning men samtidigt är det lite privilegierat att få möjligheten att verkligen få prata igenom hur livet har varit, hur det blev och hur framtiden förhoppningsvis kommer att se ut. De samtal vi har haft de senaste dagarna har stärkt vår relation så mycket och det är knappast samtal man skulle haft om man inte vetat att det är ett av de sista samtalen man kommer ha. Men ja, ni hör ju. Makabert är ordet men som sagt ändå fridfullt på något vis.
