Mammor måste också sova ibland

Efter en natt utan nämnvärt med sömn väljer jag att toppa det hela med städdag här hemma (inför besök imorgon och för att inte gå in i total dvala). Alvin sov ryckigt i egen säng fram till halv 3. Då fick han mat och gick sen omöjligt att få att sova i egen säng igen. Han spände sig som en båge, ålade som en orm och vred hela överkroppen till halvt magläge och toppade därmed det hela med lite nackträning halvsovandes. Skrik och panik. Flyttade över honom till min säng, fortsatt gråt men med honom liggandes på min överarm och omkramad och vyssjad av mig somnade han till slut. Sen vaknade han ungefär en gång i timmen gråtandes och samma procedur fick upprepas. För varje timme som gick blev jag allt mer trött och armen domnade bort (även fast jag alternerade höger och vänster)  och ryggen började värka av att jag inte kunde slappna av utan tvingades ligga på rygg i konstig ställning. Verkade som att det var magen som spökade och möjligen hade det med första riktiga smakportionen mat att göra. Antar att det blir något av en chock för magen att smälta kött och pasta och att det bara är en fråga om att vänja magen så sakteliga. Han kan ju inte gärna amma sig igenom livet så det är väl bara att kämpa på. Men så trött man blir. Jag klagade tidigare på mina matningar var tredje timma men de är så välkomna tillbaka. Hellre väckas av det var tredje timma än att väckas konstant av smågnäll varje timma natten igenom och utan att få ha sängen för mig själv. I natt var extrem men hela maj har varit besvärliga nätter med alldeles för mycket sömn i min armhåla. Hoppas att det var en liten fas som nu är passerad då vi går in i ny månad och allt. Kommer juni möjligen vara första månaden jag får sova i alla fall typ 6 timmar i streck åtminstone en ynka liten natt? Önsketänkande kanske...

Jag lär mig så mycket och får så mycket stöd och inspiration av andra bloggare med barn i samma ålder och det ger styrka både att veta att det finns de som har det betydligt tuffare och att det finns de där nätterna faktiskt funkar riktigt smärtfritt (det finns hopp!). Dagar som denna, då jag är så trött att det känns som om kroppen ska gå sönder så måste jag nog dock säga att det är lite knäckande att läsa om någon som beklagar sig över en enstaka jobbig natt då de behövt mata, hör och häpna: 2 hela gånger! Allstå, det är det minsta antalet matningar jag gett nattetid sen Alvin föddes. Varje natt. Jag skulle palla en sådan natt utan problem numera. Det är all vakentid där emellan jag önskar skulle minimeras. Om jag i vanliga fall hade en unge som sov i typ 10 timmar i streck och sen har en eller ett par nätter med mer matning skulle jag skratta mig lycklig. Nu är jag ju faktiskt trots allt ganska lycklig hur som helst och jag är som sagt fullt medveten om att alla har sina problem och det var ju så att jag längtade bort från de där 3 timmars passen för inte så längesen (men jag hade önskat att det blivit längre mellan vakentiden, inte kortare). Man glömmer fort och man kan inte alltid jämföra med andra var väl typ det jag ville ha sagt. De som oftast får sova hela nätter (eller åtminstone typ 5 timmar i streck) borde vara tacksamma men jag förstår ju att för just dem just då så är en avvikande natt lika jobbigt som för mig eftersom alla jämför med sitt vanliga. Ja, ja, jag biter ihop, har blivit bra på att funka även utan sömn men ibland är det lite skrämmande hur mycket man faktiskt kan längta efter några ynka små timmars egen sovtid en endaste liten natt. Fast jag vet, mycket vill ha mer, när jag väl är där (för någon gång kommer jag väl dit?) så kommer jag vilja ha lite, lite till...

Nu ska jag gå och titta till min lilla sovande filur, världens bästa energikick ever. En blick på honom och allt känns fantastiskt igen (med eller utan nattsömn)!

Publicerat: 2011-05-31 @ 14:49:56


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!