Dop och morsdag

Så, nu är det äntligen lite lugn och ro och jag hinner kanske skriva ett par rader innan Alvin vaknar från sin powernap. Dopet gick hur bra som helst och det var så fint att jag blir alldeles rörd när jag tänker på hur många som ville vara med och välkomna vår lilla son till världen.

Vädret spökade in i det sista, vi följde med stor spänning alla tänkbara väderrapporter och de visade väldigt blandat. Sol, regn och moln. Och de visade sig stämma ganska bra. Redan i lördags beslutade vi att fikat fick vara inomhus. Även utan regn var det lite för murrigt och kyligt för utefika. Ville ju ogärna att alla bara skulle slänga i sig fikat och sen dra på grund av hutter och bara minnas hur kallt det var. Dopet hölls utomhus nere vid vattnet, hur fint som helst. Mellan 2 riktiga skurar, en kvart i 2 och en vid halv 3 höll vi som planerat dopet klockan 2 i solsken och med blå himmel. Partytält fanns uppsatt som reserv men behövdes alltså inte användas och det var så fint! Jag ska visa bilder sen men av naturliga skäl fotade jag inte själv så måste invänta korten från min brors sambo som agerade fotograf.

Gillade verkligen att vi var ute, det blev så lättsamt och härligt, gäster av mindre sort sprang omkring på gräset och var på så vis med utan att tröttna och gnälla och äldre gäster stod i en halvcirkel runt om oss. Vi inledde med Den blomstertid sen var det lite prästprat, sen en dikt av Alvins faster som är fadder och sen själva dopet, sen en psalm till, Du vet väl om att du är värdefull, och efter det sjöng mina 3 bröder som också är faddrar en sång och allt blev precis som vi önskat. Fikat var mysigt (men lite trångt blev det) och alla verkade nöjda och glada och många tackade speciellt för att få ha varit med på ett så annorlunda dop (utomhus). Fikat och tårtorna räckte och blev över (så denna vecka har jag nu utsett till svullarveckan) så det hade jag verkligen inte behövt bekymra mig över. Alvin fick hur många fina presenter som helst och blev så bortskämd att det nästan var svårt att förstå. Men han är ju så klart väldigt speciell och älskad så det var ju inte mer än rätt (kan hända jag är lite partisk i just denna fråga). Efteråt hjälptes min och P:s familj åt att städa och diska och riva tält och allt annat och sen när allt var klart begav vi oss hemåt och landade helt slutkörda i soffan. Det tog minst sagt på krafterna att ställa till med dop men oj vad värt det var all tid jag lagt ner (som i ärlighetens namn inte varit någon direkt uppoffring, jag gillar att planera och fixa egentligen, bara inte riktigt van vid att göra det med en liten filur krälandes brevid på golvet). Jag har verkligen fått en helt ny syn på dop/namngivning. Har alltid gillat liknande tillställningar och tyckt att det är mysigt men nu förstår jag ju hur viktig dagen är för föräldrarna och barnet, det känns helt magiskt att så många ville komma och fira med oss!

Ja, så var det ju morsdag också. Efter att ha tjatat och påminnt Alvin (inför hans far) typ i 2 veckors tid om den stora dagen i annalkande och hintat om vad som skulle kunna tänkas passa i paketet om han möjligen ville fira sin enda mor så fick vi i lite brådska och panik göra ett stopp utanför närmsta galleria på vägen till mina föräldrar i lördags eftermiddag då P var tvungen att uträtta ett litet ärende åt Alvin. Han är visst inte mycket för framförhållning min son men så har det ju varit sedan starten... Väldigt glad blev jag i alla fall igår då jag öppnade ett paket med en fin mugg med texten mamma och smarrigt te och hjärtformad sil och skorpor till det (som en händelse var det just en mugg med texten mamma på som jag prata lite varmt om). Kände mig väldigt uppvaktad och allra bäst var i alla fall att få fira min allra första morsdag med min förstföddes dop.

Så klart skulle ju även min och P:s mödrar firas igår så i samband med att vi, efter presentöppningen, tackade alla för deras dopdeltagande och för alla presenter så passade vi på att tacka våra familjer för all hjälp med dopet och då särskilt Alvins mormor och farmor som fick varsinn vas/mugg med texten farmor/mormor fylld med nyplockade lila syrener. Ingen av våra mödrar är de som gillar att stå i centrum så vi gjorde ingen stor affär av det men jag tror att det var mycket uppskattat. För mig kändes det i alla fall väldigt viktigt att fira min mor trots att det var Alvins stora dag och jag är så glad över att ha gett henne ett barnbarn då det är så tydligt att han faktiskt är hennes största ljuspunkt i livet. Låter ju kanske lite självgott att säga så om något man själv gjort men hon har ju inga andra barnbarn, hon är ganska sjuk och stundvis väldigt trött och att då se henne skina upp och piggna till med Alvin, det är verkligen underbart. Så fort vi träffar mina föräldrar låter jag alltid Alvin vara så mycket det bara går med mormor och aldrig annars ser man henne så glad. Det värmer verkligen i hjärtat det och jag vill ju så klart göra allt för att min älskade mor, världens bästa mamma och mormor ska vara lycklig. Nu när man själv har barn så förstår man ju så mycket mer (men verkligen inte allt) om moderskapet. Både om den gränslösa kärleken men också om de våndor som det innebär. Att vara mamma är verkligen speciellt och det bästa jag någonsin varit!

Publicerat: 2011-05-30 @ 18:18:12


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!