Om beslutsångest a la i-land
Hela dagen idag har spenderats i soffan hela familjen. Vi har lekt med Alvin som stundtals varit på sitt allra bästa humör. Skrattat och lekt (han är så kittlig under armarna och skrattar högt när man kittlar där). Han har skrattat och ständigt försökt resa sig från liggande till sittande. Från sittande till stående. Nu ligger han däckad i mitt knä, vägrar sova någon annanstans men sova det behöver han verkligen efter dagens bravader.
Imorgon skulle vi gått på föräldragrupp men de ringde och meddelade att det är flyttat till nästa vecka. Trist. Skulle vara om mat och smakportioner vilket ju börjar bli aktuellt. Då kan vi dock ägna morgondagen åt det vi skulle gjort idag men aldrig tog oss för. Hyllor till Alvins rum måste införskaffas och sättas upp. Idag har vi förutom att bara slappa och leka och gosa i soffan letat efter resor till solen. Men vi har sådan ångest. Vart ska man åka? När? Ska man överhuvudtaget åka? Är det egoistiskt? Det innebär ju trots allt en liten risk för Alvin men vore väldigt skönt att komma bort från snön och hur ofta händer det att vi båda är lediga samtidigt och bara kan sticka? Fast det kan vi ju inte bara. Men det som är bra för mamma och pappa är ju bra för son? Eller? Åhhhh... sådan beslutsångest och vånda. Bestäm åt mig snälla!
