Historia del 2 - graviditetsbeskedet

Inför resan var jag lite besviken över att jag skulle få mens precis över semestern. Den kom aldrig regelbundet på dagen men jag hade ändå koll. Gick och hoppades att den skulle komma tidigt för att hinna gå över till slutet av resan. Detta funkade självklart inte. Väntar man är det väl självklart att den istället kommer lite sent. Närmre bestämt första natten på semestern vilket betydde mens i princip hela resan. När vi kom hem fortsatte livet som vanligt, en del fester, bland annat en riktig drinkkväll bara vi två då vi lite lagom lulliga satt och pratade om just barn och att det kanske kunde vara dags att fundera på saken efter sommaren. Dags för resa till Dalarna över påsk. Jag kände att det var dags för mens igen, packade med mig tamponger och blev lite konfunderade att den inte kom under hela helgen men när jag började räkna var det ju inte alls konstigt. Det var helt enkelt inte dags ännu. Fredagen helgen efter var jag på tjejmiddag med en del vin. Hade fortfarande känslan av att mensen var på väg hela tiden. På lördagen under lugn romantisk hemmamiddag nämnde jag det för P. Han sa direkt ”du e gravid”. Jag skrattade lite men vid närmre eftertanke fanns det kanske en liten möjlighet att det var så. Skulle förklara spänningen i brösten och uppsvälldheten som under 2 veckor fått mig att tro att mensen var på G. Har alltid trott att jag ska ha väldigt svårt för att bli gravid, har till och med fått det medicinskt konstaterat så trodde inte riktigt på det men nekade ändå vin till maten i väntan på test. Känslan var lite spännande måste jag säga, detta var ju inget vi planerat (även om vi i ärlighetens namn ju ändå måste varit medvetna om risken då vi kört lite på chans och säkra perioder) och jag vågade inte riktigt erkänna för P att jag gärna ville att testet skulle vara positivt (även om jag samtidigt var livrädd). Kvällen gick och söndagsmorgonen kom och dags att införskaffa graviditetstest. Jag var mest av allt rädd för att möta någon jag kände vi själva inköpet, trodde ju inte riktigt att det skulle visa något annat än negativt och ville mest ha det hela överstökat för att inte hinna bygga upp förväntningar och bli besviken. Så kände jag helt ärligt då, att jag ville få nejet bekräftat för att på en gång inse att det inte var på riktigt. Vi började med ett besök på lokala pressbyrån då jag samtidigt skulle hämta ut ett paket. Känner verkligen ingen där men vågade ändå inte fråga, Patrik gick innan och vi låtsades inte känna varandra. Han frågade den manliga expediten som tog fram en förpackning som dock visade sig vara kondomer. De skrattade båda och jag hade lite svårt att hålla mig för skratt bakom i kön. Ingen lycka där alltså. Stannade på några mackar, fortfarande ingen träff, trodde knappast att själva införskaffandet skulle vara så svårt. Åkte till ett söndagsöppet apotek. Då tyckte P att det var pinsamt och jag fick gå in. Valde det dyraste digitala testet, fick ett ”lycka till” från kassörskan och skyndade mig ut till P och bilen. Väl hemma blev jag återigen nervös men fortfarande med den lite förbjudna känslan att jag ville att det skulle vara positivt. In på toan och kissa, la ifrån mig testet, kollade klockan och ut och vänta med P. Vi var överens om att gå in och titta tillsammans. Väntade de anvisade minuterna och sen gick vi tysta in och såg texten i displayen ”Gravid”. P bara skakade på huvudet och sa något i stil med ”vad var det jag sa”. Själv började jag skratta, känslan var helt absurd, hade liksom aldrig föreställt mig hur det skulle kännas att göra ett positivt graviditetstest. Hade ju aldrig ens försökt. Efter det lite skratt och gråt i soffan, jag tittade till displayen otaliga gånger bara för att på något sätt fatta att det var på riktigt. Innan när jag läste instruktionerna skrattade jag åt att resultatet bara skulle finnas kvar i displayen i 24 h och därefter var testet ej tillförlitligt. Herregud, vem väntar 24 h med att läsa av tänkte jag. Sen förstod jag, skulle komma att titta till svaret så länge det syntes i displayen och det är nog ganska vanligt. Instruktionen var nödvändig. Jag deklarerade ganska tidigt att jag ville behålla barnet, P var chockad men förstod nog även han att jag var säker. Han fortsatte dock att fråga mig 100 miljoner gånger för att vara säker på att jag visste vad jag gjorde. Det hade jag så klart ingen aning om, allt vändes upp och ner men det kändes i alla fall rätt. För att lugna sig och tankarna hällde P upp ett glas röd vin och satte sig på balkongen med det och tände en cigarett och ringde sina föräldrar och grät. Men han verkade glad och han grät igen när han berättade hur hans föräldrar reagerat. Grät av glädje. Vi tog en promenad i vårsolen ner till vattnet, tog en fika på bryggan och försökte på något vis smälta beskedet. Själv var jag dock väldigt restriktiv med att känna glädje, det kändes fortfarande väldigt osäkert och jag vågade inte ta ut något i förväg. Kunde heller inte riktigt tro på att det var sant. Kom att ta ytterligare 2 test den kommande veckan bara för att få in i mitt huvud att det var på riktigt.

Publicerat: 2010-12-21 @ 18:07:06


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!