Logik enligt Julia

För min skull och för eventuella nyfikna läsares skull har jag försökt att skriva ihop en liten sammanfattning av vad som ledde fram till Alvin, hur jag och P startade vårt gemensamma liv och hur jag upplevde graviditeten. Här kommer så del 1 i denna historia. Medveten om att dessa historier blir rätt långa men det är ju helt fritt att inte läsa om det inte upplevs intressant.

Senvintern 2009 träffade jag P för första gången. Vi tog det väldigt lugnt i början men fram emot sommaren började det bli lite ordning. Jag kämpade en del för att fånga honom, vi tillbringade hela semestern ihop som ett par men det tog lite tid för honom att våga säga att vi var tillsammans. När hösten kom var vi nog både lite rädda för vad som skulle hända. Det ordnade upp sig och vi fortsatte umgås väldigt intensivt, ganska snabbt bodde han praktiskt taget hos mig. Vi började lite luddigt prata om att köpa något gemensamt och P hittade ett hus centralt och lagom stort som vi tittade på. P jobbade och höll på att missa visningen. Jag gick runt själv i ett hus bland massa barnfamiljer och hade inte riktigt någon aning om vad man ska titta på när man är spekulant på ett hus. P kom till slut, vi fick en liten egen genomgång med mäklaren och kunde konstatera att huset var fint, perfekt storlek och låg där vi ville men det kändes trots allt som att det var lite tidigt. Både för oss och att slå till på allra första huset. Blev en del hustittande under hösten och vintern. En stor besvikelse då vi inte lyckades få till köp av ett hus vi verkligen föll för och ont om objekt gjorde oss lite molokna. Julen kom och firades på varsitt håll men det lovande vi varandra att aldrig göra om. I slutet av januari när jag hade som mest att göra på jobbet ringer P och meddelar att han lagt bud på ett hus och att vi kunde få egen visning samma kväll. Lägga bud på ett hus man inte ens sett lät ju helgalet men det visade sig sen inte vara riktigt så. Det allra första huset vi tittat på hade dykt upp igen, höstens affär hade inte gått igenom, ägarna var beredda att sälja till samma pris som de då fått högsta bud på utan ny visning. Vi hade alltså en chans att nypa huset innan någon annan och P hämtade mig på jobbet och vi åkte och tittade igen. Det var iskallt ute, massor av snö men huset kändes varmt och fortfarande perfekt. Vi var nog inte de mest pålästa spekulanterna och ställde säkert inte rätt frågor men allt kändes bra och några dagar senare var det vårt. Inflyttningen skulle vi dock få vänta ända till maj med. Snabbt påbörjades försäljning av båda våra lägenheter. Då och då undrade vi vad vi gett oss in på och om det gick lite snabbt men mest av allt längtade vi. I början av mars pausade vi från alla flyttbestyr och åkte på en riktigt skön solresa, en 30-årspresent till mig från P. Vi kom hem från resan och jag tror nog att jag redan då någon gång började hinta lite om det där med barn men mer att vi kanske skulle satsa på det någon gång efter sommaren när vi bott in oss i huset och så.